Man kan inte tvinga någon att läsa böcker, men om jag kunde: Läs den här. … Det skriker våldsamt och högljutt om denna hjärtslitande berättelse, som skildrar ett genomgående kaos. Kringsnacket är avskalat. Författaren vräker fram det som sägs, rakt och hårt. Handlingen hoppar fram och tillbaka i kronologin, vilket känns helt rätt. Stilen är kongenial med innehållet.

Guerras lite nerviga sätt att skriva korresponderar mycket väl med den lika kaotiska och motsägelsefulla historia som förmedlas. Det råder ingen tvekan om att hon äger sin berättelse; det här är en mycket säker och stark debutant … [F]ramför allt är den här berörande romanen en både poetisk och rasande uppgörelse med den kolonialism som placerat Annabella och hennes föräldrar i de respektive liv de tvingats leva.

En hypnotisk roman … I Repatriering är inget entydigt, istället är det smutsigt och förtvivlat, en fadersuppgörelse som också med nödvändighet blir en uppgörelse med kolonialismen, och med sexismen.

Det har berättats förr, men inte på just det här sättet. Gabriela Cabezón Cámara har ett språk som rör sig från det mycket konkreta (”den vaxartade geggan av skärt kött”) till det poetiska (”jorden måste ha fått ådror, och genom dem strömmar något som talar”) och i Hanna Nordenhöks lyhörda översättning sätter egen belysning på västvärldens historiskt förkrympta drivkrafter.

Könsöverskridande djungelliv i Flickorna i apelsinlunden.

Dazai är än i dag en av Japans mest erkända författare, och var under sitt korta liv (han dog bara 38 år gammal) oerhört produktiv. Solnedgång från 1947 är en av hans sista romaner, och har nu kommit i svensk översättning som en del i förlaget Tranans satsning på utom­europeiska klassiker.

Romanen skriver in sig i litteraturhistoriens undergångsskildringar, som sträcker sig från de aztekiska poeterna som begrät sin förintelse vid spanjorernas erövring av Mexiko, till dadaisterna som efter första världskriget tog avstånd från allt och bejakade intet, och vidare till dem som efter andra världskriget gav ord åt katastrofen, i Europa främst de judiska överlevarna, som Paul Celan, Primo Levi och Imre Kertész, men också Heinrich Böll och andra i hans ruingeneration.

Det skulle kännas märkligt att ge en omdöme om den här romanen, så jag nöjer mig med att vara tacksam över att den nu finns tillgänglig på svenska, svanesången över den dödsdömda japanska aristokratin.

Lyssna på Ina Knobblocks recension av Sameproblemet i podden Bokrevyn.