En bättre bok för att diskutera i någon av landets alla bokcirklar kan jag inte tänka mig.

Den förtvivlan och känsla arv hopplöshet som stiger upp från boksidorna är plågsam, men viktig att möta och fundera kring.

Schweblin skriver in sig i en tradition av argentinska novellister som går tillbaka till Borges, redan nämnda Cortázar och den samtida César Aira och Sju tomma hus är ett lysande exempel på att hon förtjänar sin plats i denna tradition.

Sju tomma hus tilldelades förra året amerikanska National Book Award. Och det är en förtjänt mottagare. Schweblin har åstadkommit sju skickligt slipade men kolsvarta diamanter, som gnistrar mellan pärmarna.

Bröst och ägg är ett rent nöje från början till slut. Det flödande och levande språket bidrar till att svepa läsaren med sig, och även om intrigen inte följer särskilt många av de konventionella reglerna så rymmer den hela tiden en stark framåtrörelse.

Hör Anna Tullbergs recension i P1

Det är en kort liten bok, episodisk till sitt väsen, på ett sätt nästan etnografisk: så här levde man, så här gjorde man, detta trodde man. … Och det är verkligen till människan hon för sin läsare. Den enskilda människan, som hade ett liv, som hade en värdighet. En moder Courage bland många andra.

Om litteraturen inte kan upphäva döden så får den göra annat. För Scholastique Mukasonga blir den till en svepning.

Den lyckade översättningen är en starkt bidragande faktor till att Mukasongas ärende lyckas även på svenska: hon ger liv till en värld som enbart existerade på grund av en serie olyckliga omständigheter, och som inte längre finns kvar.