Irene Solàs Jag gav dig ögon och du såg in i mörkret är en hypnotisk roman som rör sig mellan historia och sägen. Den utspelas i ett ödsligt hus bland Kataloniens dimhöljda berg och väver samman fyra sekler av kvinnoliv genom alla de minnen, legender och hemligheter som personerna i romanen bär på. Det är den andra av Solàs romaner som översatts till svenska, efter den stora läsarfavoriten Jag sjunger och bergen dansar. Inför utgivningen pratade vi lite med hennes översättare Ellinor Broman om det unika med Solàs språk och miljöer – och hur det egentligen går till att översätta en bok som den här.
I centrum för Jag gav dig ögon och du såg in i mörkret står det isolerade huset Mas Clavell, där en ofattbart gammal kvinna ligger inför döden, och där alla kvinnor som bott i huset väntar på att välkomna henne till dödsriket med ett rungande kalas. Romanen rör sig fritt genom tiden och låter det vilda katalanska landskapet forma berättelsens rytm som vibrerar av sensualitet, smärta och uråldrig kraft.
Med Jag gav dig ögon och du såg in i mörkret befäste Irene Solà sin ställning som en av Kataloniens mest omtyckta och originella röster. Romanen belönades 2024 med Premi Finestres för årets bästa katalanska roman.
Liksom förra årets Jag sjunger och bergen dansar – som fick ett lysande mottagande i Sverige och blev en stor läsarfavorit – har Jag gav dig ögon översatts av Ellinor Broman, som är en av få verksamma översättare från katalanska till svenska.
Hej Ellinor! Du som har bott inne i den här romanen under lång tid, hur skulle du vilja beskriva den?
— Nu har det gått ett tag sedan jag flyttade ur romanen, och ur huset där större delen av handlingen utspelar sig, men jag skulle säga att det är en mustig berättelse, som hämtar inspiration från katalanska folksagor och legendariska personer och händelser ur Kataloniens historia. Handlingen utspelar sig under ett dygn i ett gammalt hus på landet som är befolkat av både levande och döda varelser. Vålnaderna drar sig till minnes händelser som ägde rum så långt tillbaka som på 1600-talet, så egentligen kan man säga att berättelsen sträcker sig över fyra sekler.
Hur går det egentligen till när man översätter en roman? Hur lång tid tar det? Hur börjar man?
— Varje översättare har nog sin strategi, men jag börjar alltid med att läsa hela romanen för att få en uppfattning om hur krävande den är. Sedan missbedömer jag alltid svårighetsgraden och tidsåtgången; det tar alltid längre tid än jag har räknat med. Solàs roman tog kanske fyra-fem månader.

Foto: Xavi Torren
Det här är den andra boken av Irene Solà som du översätter. Vad tycker du särpräglar hennes språk och sätt att skriva?
— Solà arbetar medvetet med att lyfta fram det specifikt katalanska i sitt skrivande; myter, historiska skeenden och kulturella särdrag i regionen. Det blir tydligt för den som känner till skillnader och likheter mellan Katalonien och övriga Spanien. I den här senaste boken, som sträcker sig över flera århundraden, lyfter hon också fram äldre katalanska ord och uttryck.
Vilka var de största utmaningarna i översättningsarbetet den här gången?
— Det var just att hitta ord och ordvändningar på svenska som motsvarade det språk Solàs huvudpersoner talar. Till exempel minns jag några ordstäv som inte bara jag utan flera av översättarna till andra språk hade problem med att förstå.
Du fick tillsammans med ett gäng andra Solà-översättare förra året åka till Katalonien och besöka platserna där boken utspelar sig. Hur var det? Hur påverkade den upplevelsen din läsning och översättning av boken?
— Det var mycket givande att få ta del av de andra översättarnas erfarenheter. De var färdiga med, eller mitt uppe i översättningen, medan jag just hade påbörjat den. Irene Solà var med oss under en dag och berättade om sin research om katalansk folklore med mera. Vi gjorde också en utflykt till Les Guilleries, bergstrakten som inspirerat författaren till att skriva romanen. Själva området där handlingen utspelar sig, norra Katalonien, kände jag dock till sedan tidigare. Bland annat tillbringade jag två veckor där under arbetet med Jag sjunger och bergen dansar, Solàs tidigare roman. Så jag kunde se landskapet framför mig när jag översatte.

Foto: Faberllull
Du översätter ju både från spanska och katalanska. Vad är speciellt med det katalanska språket? Hur går du till väga för att behålla känslan i ett språk, och förmedla nyanser och underförstådda antydningar?
— I arbetet med Solàs romaner har jag fått stor hjälp av Meritxell Salvany, som översätter från svenska till katalanska. Hon har läst min översättning, och kunnat förklara vilket stilvärde ett visst ord har, om vissa ordvändningar är egendomliga/ålderdomliga på katalanska med mera. Det har varit ovärderligt för att bibehålla stilen i romanen.