Här vävs flera parallella berättelsetrådar samman, såsom farmor Huldas livsöde men också en mer allmän och universell historia – inte minst om tyget, dess funktioner, användningsområden och själva hantverket. Det hela blir till en vacker, ofta poetisk och samtidigt materiell historia, där bilderboksmediets uttrycksmöjligheter nyttjas till fullo.

Det knapphändigt beskrivna känslolivet gör händelseutvecklingen spännande och oväntad. På det hela taget; en skicklig inramning av en människas svårfångade inre. Helhetsbetyg: 4.

För alla som liksom jag gillar uppbruten dramaturgi och pussel som saknar bitar är Hissen i Saigon en ny och omtumlande bekantskap.

En storartad prestation.

I Spricktand tar Tanya Tagaq med läsaren in en magisk värld som är helt verklig, och hon talar om att naturen är parasitär, att empati är till för dem som har råd men att vår tid varken är början eller slutet.

Jag har aldrig läst en så kuslig och hudlös roman som Tanya Tagaqs.

Det här är en samtida roman om yrkesprofessionalism, status och små ryck av känslor som är helt väsensfrämmande. Det är ytterst läsvärt och mycket obehagligt.

Tagaq skildrar sitt folks starka känsla för naturen, men också kolonialismens efterbörd: sorgen över förlusten av den animistiska tron, nomadlivet och fångstkulturen. Det här är det märkligaste, kraftfullaste och vackraste jag läst på länge.

Tagaq får varje kort prosastycke, eller diktfragment, att glida vidare in i mycket större och nästan obegränsade berättelser. … Spricktand lyckas, som få andra samtida berättelser, förena en rytmisk, fragmentarisk och realistisk prosa med ömsint och fantasifull poesi. Bokåret 2025 har fått en lysande inledning genom denna häpnadsväckande bok där en aktuell samhällsskildring vävs samman med en tidlös inuitisk mytologi.