Röstimitatören

Den österrikiske författaren Thomas Bernhard (1931–1989) tillhör efterkrigstidens stora europeiska författare. Hans oefterhärmliga språkanvändning i kombination med den konsekventa och obarmhärtiga kritiken mot det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med national­socialismen gjorde honom till en betydande författare under 60-, 70- och 80-talet. Hans kännemärke är de långa, vindlande meningarna och avsak­naden av styckeindelning, men när vi nu ger ut en tidigare oöversatt bok av honom, Röstimitatören från 1978, är det tal om något helt annat: i 104 korta, satiriska anekdoter återger Bernhard människoöden han läst om i nyhets­artiklar eller fått höra talas om i samtal. Varje berättelse mynnar ut i en absurditet, om de så handlar om politiker, turister, tjänstemän eller konst­närer. De allra flesta av dem går ett oundvikligt och typiskt bern­hardskt slut till mötes: de blir galna, råkar ut för en olycka eller begår självmord.