Året är 1943. En ung tysk kvinna, höggravid, vistas i Rom. Hennes make är inkallad, finns på andra sidan Medelhavet. Rapporter från Afrika och östfronten tyder på stora tyska förluster och tyska reträtter, ransoneringar och bombhot gör livet tungt. I denna kärva tid vandrar kvinnan genom Rom på sin väg till en konsert i en protestantisk kyrka. Minnen från uppväxten i Nordtyskland och oron för makens situation blandas med iakttagelser av den eviga stadens kulturella överflöd.
Barnet i kvinnans mage ska en månad senare bli Friedrich Christian Delius, författaren till den här prosadikten, poesiromanen. I en enda mening, som i ett enda andetag förmedlas den motsägelsefulla bilden av hot och kärlek, krig och musik, ungdom och antik kultur.
Friedrich Christian Delius (f.1943) hör till de främsta uttolkarna av efterkrigstidens Tyskland. Liksom generationskamraterna Peter Handke, Thomas Bernhard och Ingeborg Bachman skriver Delius utan någon skiljelinje mellan form och innehåll och med en absolut musikalitet.