Fattigdomen är antagligen Indiens största industri. Den har i decennier sysselsatt departement, mängder av ekonomer och samhällsplanerare. Dessa verksamheter har knappast förbättrat levnadsvillkoren för de fattiga. De förblir siffror.
Men vilka döljer sig bakom statistiken? Få skaffar sig kunskap om den. Journalisten P. Sainath beslöt att undersöka denna ansiktslösa verklighet. Under två år (1993-1995) reste Sainath 8000 mil kors och tvärs i några av Indiens allra farligaste områden. Han intervjuade hundratals människor ur alla samhällsklasser, tog tusentals fotografier och plöjde igenom tjocka volymer statistik p, de olika områdena. Vad han fann var människor och områden som drabbats av utveckligen – mjölkbönder som tvingas delta i avelsprojekt som gjort deras boskap värdelös och dem själva skuldsatta, folk som drivits från sina hem, av indiska armén, av jättelika gruvor, av bevattningsprojekt och kraftverksdammar, eller människor som tvingats resa långt bort för att få arbete.
Han fann korruption, lurendrejeri, procentare, som tvingade bönderna att inteckna sin skörd hos dem innan den var sådd. Men han fann också motståndskraft och folkliga organisationer som åstadkommit underverk: kvinnor med stor framgång drev de stenbrott där de själva arbetade, alfabetiseringskampanjer, bybor som skyddade och återplanterade sina egna skogar. Överallt fann han också en rik och mångfacetterad kultur, färgstarka personligheter och en stark livsglädje mitt i allt materiellt elände.
Alla älskar en rejäl torka handlar om en verklighet som på många sätt angår oss i vår del av världen, inte bara för att den lär oss mycket om Indien och om utveckligshjälpen utan därför att den också har mycket att lära oss om verkligheten i vårt eget land. Sainaths bok är ett enastående arbete präglat av humanism. Med sin blandning av realism och humor, redan en klassiker bland reportage.
Boken är utgiven 1999.