De båda favelakillarna Busca-Pé och Barbantinho delar en joint vid floden och drömmer om framtiden: den ene vill bli fotograf och den andre livräddare på Copacabana eller någon annan av Rios stränder. Inte alltför orealistiska drömmar, trots fattigdomen och den bistra verklighet som tränger sig på i deras tankar. Men snart rusar de skräckslagna därifrån;några döda kroppar som färgar vattnet rött kommer flytande på floden. Senare får vi bevittna det första gasbilsöverfallet, som sker med dragna pistoler i bästa vilda västern-stil. Det är “Tillgivna Trion”, Inferninho, Tutuca och Martelo, som slår till. Här börjar den skildring av brottsligheten som håller läsaren i ett järngrepp till sista sidan och som kulminerar med det ohyggliga kriget mellan områdets härskare, narkotikahandlaren Zé Miúdo, och den sympatiske arbetargrabben som blev bandit och blodtörstig hämnare, Zé Bonito.
Guds stad är en av senare års mest uppmärksammade och lovordade romaner i Brasilien. Bostadsområdet Cidade de Deus invigdes 1966 och blev så småningom ett av Rio de Janeiros största favelaområden. Paulo Lins kallar det för en “neofavela”, eftersom husen är av betong och byggdes av myndigheterna, men området på alla andra sätt liknar Rios åtskilliga kåkstäder.
Författaren medverkade under åtta år i en antropologisk undersökning om kriminaliteten i Cidade de Deus. Han var informant och gjorde intervjuer. Med utgångspunkt i detta material har Lins i sin roman gjort en stor muralmålning över de sociala förändringar som har ägt rum på platsen från 1960-talets mitt till 1980-talets början, då området beskrevs som den farligaste platsen i Rio de Janeiro. Han skildrar brottslighetens utveckling från de mindre gasbilsrånen till den allt brutalare kriminaliteten i och med narkotikahandelns ökade betydelse för de lokala banditerna.