Hemer har givit mycket av läsning och liv åt Latinamerika och Argentina, han har översatt flera av Borges verk, samtalat med personer kring honom, studerat och skrivit. Borgesiana är en bok om Borges men också om Argentina och Latinamerika, och om sin författare, vars egen historia vävs samman med bokens vidsträckta ämne till en oavlåtligt intressant, lärorik och fascinerande skildring. Jag steg in i den borgeska världen som man stiger in i ett hus och upptäckte en otrolig mångfald rum att utforska.

Vad jag tycker om är att författaren inte delar upp världen i gott och ont. Inte heller försöker hon locka med nostalgiska honungsfällor med ambition att göra karriär av lidandet. Här finns inget retoriskt eller metaforiskt krimskrams. Bara 100 procent klar och lysande prosa.

"Madonnan vid Nilen" är med sin okonstlade stil en skarp gestaltning av bakgrunden och upptakten till den brutala händelseutvecklingen i landet.

I vår tid när ingenting tycks självklart och beständigt av vunna frihetliga och demokratiska rättigheter, är boken en påminnelse om det som varit, vad som är viktigt och värt att kämpa för. Därtill både poetiskt och virtuost berättad. (Maria Ehrenbergs #1 på kritikernas lista över Årets böcker)

Mästerligt om en finare flickskola under 70-talet och en svart madonna, äntligen på svenska från viktiga, lilla Tranan. (#1 på listan över kritikernas bästa böcker)

Det är kusligt stark läsning.

Det är oändligt rörande och vackert – och märkligt nog hoppfullt. Sändebudet är en elegant dystopi, en bistert humoristisk satir med oroväckande aktualitet.

Den är något så ovanligt som en helt oförutsägbar berättelse om framtiden, och en jätterolig dystopi. Och fastän den inte nämns alls, är Fukushima-katastrofen närvarande på varje sida. … Det hela kan låta ganska mörkt. Och visst är det så, men det är också skoj, jag lovar! … I internationella akademiska sammanhang är hon en självklar superstjärna. Också jag är ett fan. När jag läser henne är det som om jag kliver på en helt ny sorts karusell: härligt och hisnande och bara att hänga med. Först efteråt kan jag fundera över vad jag varit med om.

Trots sitt tunga och dystra ämne har Sändebudet en humoristisk ton och förmedlar en paradoxal optimism. Tawadas välskrivna och märkliga berättelse förtjänar många läsare. Vibeke Emond har gjort en omsorgsfull och god översättning från japanska. Betyg 5/5