”Var gång han återvänder till den dricker han ur en evigt flödande källa, sprungen ur djupet av hans innersta mänsklighet.”
Med humor och värme, nostalgiskt men utan sentimentalitet skildrar Jabra i Den första brunnen barndomens värld, pojkåren i Betlehem på 1920-talet och den starka sammanhållningen i familjen., trots den dagliga kampen för överlevnad. Betlehem, idag så omstridd, framträder här med alla sina historiska byggnader och miljöer närmast som en idyllisk bakgård eller lekplats mitt i öknen. Barnen springer fritt i kvarteren och de mest dramatiska inslagen i vardagen är när kringresande underhållare besöker byn.
Är landet en skildring av pojkens medvetande eller är pojkens medvetande en skildring av landet? Hur man än väljer att läsa boken är kampen om det för alla Heliga landet en ständigt närvarande undertext i Den första brunnen.
Efterord: Tetz Rooke