Under Israels invasion på Västbanken och i Gaza 2001-02 skrev Suad Amiry dagbok för att stå ut med att leva under det dubbla trycket – det politiska och det privata: “Kanske kommer jag en dag att förlåta er för att ni under 42 dagar i sträck påtvingade oss utegångsförbud, men jag kommer aldrig att förlåta er för att vi blev tvungna att ha min svärmor boende hos oss i vad som verkade vara mer än 42 år.” Vi möter livet på Västbanken från tidigt 1980-tal till i dag, läser familjens gripande historia och följer kampen för att leva ett normalit liv i en absurd situation; hunden som fick ett Jerusalem-pass men inte matte, det omöjliga i att komma till arbetet när vägar blockerats, palestiniernas försök att få gasmasker under Gulfkriget 1991. Med lyhördhet för samtalets nyanser och med blick för både stort och smått hos människor hon möter har Suad skrivit en skarpt analyserande, förvånansvärt humoristisk och uppfriskande bok om det vansinniga och ångestridna livet i de ockuperade områdena.
Suad Amiry är arkitekt. Hon växte upp i Amman, Damaskus, Beirut och Kairo, studerade arkitektur vid Amerikanska Universitetet i Beirut och University of Michigan och doktorerade vid universitetet i Edinburgh. Till Ramallah komh on 1981 för att undervisa vid Birzeit-universitetet, gifte sig och fick en svärmor. Där grundade hon 1992 Riwaq, Centre for Architectural Conservation. Hon har skrivit en rad böcker om palestinsk arkitektur. Suad Amiry deltog 1991-1993 i de israelisk-palestinska fredsöverläggningarna i Washington. Hon har fått priser, utmärkelser och bjudits in till bokmässor över hela världen alltsedan 2004 då hon tilldelades det prestigefulla Viareggio-Versilia-priset för Sharon och min svärmor och nominerades till Lettre Ulysses Award for Reportage. Boken har hittills sålts till 17 länder.