Döingarna bodde i ett förortshus. Någonstans måste de ju bo. De levde ett stillsamt liv och kom bra överens med varandra.
De spelade och sjöng. Men en dag kom det en annorlunda döing som skulle bo hos dem. En riktigt jobbig en. Han sprang så det bullrade upp och ner i trapporna och runt huset och han skrek. Han höll på hela tiden. Att han orkade! Men det gjorde han.
“Så uppför sig inte döingar”, fick han veta, men det brydde han sig inte om. Han smällde i dörrarna och gnisslade tänder och pruttade. De ordentliga döingarna skakade på huvudena: “Han gör våra liv till ett helvete. En sån förskräcklig historia.”
Hur det går för de stackars döingarna får du veta om du läser De lata barnens bok. Där finns också 20 andra korta och absurda berättelser, som bland annat handlar om en pappa som läser tidningen så noga att han försvinner in i den, en dinosaurie som dyker upp på toaletten och en igelkott som blir kändis när han skriver en bok.