Den brasilianska författaren Andrea del Fuego har med sin roman Barnläkaren skapat ett komplext porträtt av en kvinna som utmanar läsarens förväntningar. Boken, som har blivit en stor succé i Brasilien, handlar om Cecília, en barnläkare som paradoxalt nog avskyr barn. Vi ställde några frågor till Andrea om boken.
Barnläkaren Cecília lever ensam i en våning i São Paulo efter att ha separerat från sin deprimerade make. I stället har hon inlett en sexuell relation med en gift man, och när hans gravida fru ska föda blir Cecília inkallad – helt ovetande om att denna händelse en dag ska väcka något hos henne som hon står helt handfallen inför.
Romanen är berättad i första person och perspektivet är hela tiden Cecílias. I takt med att den nyfödde pojken växer upp börjar handlingen mer och mer kretsa kring Cecílias relation till honom – en relation som mer och mer liknar en besatthet. Och på sista sidan ställs hela berättelsen på sin ända. »Det är ytterst läsvärt och mycket obehagligt«, enligt Kulturnytts recensent.
Varför bestämde du dig för att skriva en roman om en barnläkare? Fanns det en startpunkt för detta projekt för dig?
– Idén till romanen kom under en morgonpromenad: en barnläkare som inte gillar barn. Jag tog tag i idén omedelbart eftersom den sammanförde två ämnen som intresserar mig mycket: moderskap och hypokondri.
Vem är Cecília? Hur skulle du beskriva henne?
– Cecília är en sjuk läkare, en kvinna som vägrar att se sjukdom som en kris eller som en mänsklig resa. Hon vägrar inte nödvändigtvis döden, men hon vägrar att se sjukdom, särskilt kroniska sjukdomar, som en förnekelse av själva livet.
Jag föreställer mig att det ligger mycket research bakom romanen, om det nu inte är så att du själv är barnläkare? Kan du säga något om processen att skriva romanen?
– Jag är inte läkare, men däremot är jag en riktig hypokondriker. Varje hypokondriker forskar hela tiden om sjukdomar och symtom. Researchen för denna roman bestod egentligen bara av den där morgonpromenaden. Själva skrivandet var sedan frenetiskt och snabbt, till den grad att jag undrade om det verkligen fanns en bok där eller om det bara var et narrativt utbrott (som i och för sig också kan vara en bok).
Romaner med komplexa och osympatiska huvudpersoner är nästan en genre i sig. Har du några andra sådana romaner som du själv gillar?
– Jag gillar romanpersoner som är mänskliga och som framträder med alla sina skuggor och brister. En inspiration var Evangeliet enligt Jesus Kristus av José Saramago, där huvudpersonen Jesus möter mänskliga passioner innan han ens förstår den ärvda uppgiften. Jag uppskattar också berättarröstens tvetydighet, evangelisten som inte döljer sin spekulativa och kritiska syn på mänskligheten. Den senaste boken som imponerade på mig var Carcoma av Layla Martínez, en psykologisk och social skräckroman där personerna inte mjukas upp för att passa in.
Romanen blev en stor framgång i Brasilien. Vad har överraskat dig mest med mottagandet av boken?
– Man kan aldrig veta vad ens boks öde ska bli när man skriver den, men det var en glädje att se att boken nådde så många läsare i Brasilien. Och nu börjar den sin internationella resa. I Brasilien var mottagandet tudelat: en del identifierade sig med Cecília, medan andra avvisade henne för hennes tvetydiga drag.
Lyssna på Sveriges Radios recension av Barnläkaren:
Författarfoto: Toleda Sader
Comments are closed.