Den angolanske författaren José Eduardo Agualusa är aktuell med en ny roman på svenska, hans första på Tranan. Eftersom pandemin inte gör det möjligt för oss att bjuda honom till Sverige ställde vi några frågor till honom på distans.

Ungefärlig lästid: 4 minuter

José Eduardo Agualusa föddes i Angola 1960 och har de senaste 20 åren betraktats som en av den portugisiskspråkiga litteraturens klarast lysande stjärnor. Han är översatt till fler än trettio språk och har tilldelats ett flertal priser, däribland José Saramago-priset och International Dublin Literary Award.

Agualusa med hustru på Ilha de Moçambique.
Foto: Privat

I dag bor han med sin familj på Ilha de Moçambique, som är en ö i Indiska oceanen utanför Moçambiques fastland. Ön har bara indirekt drabbats av coronapandemin, berättar han:

– Vi lever som i en tidskapsel dit pandemin inte har kommit. Vi har det bra här. Vi simmar, läser, skriver och leker med vår lilla flicka. Det som epidemin gjort är att platser som den här som till stor del lever av turismen har blivit ännu mer isolerade. Den sociala situationen har förvärrats avsevärt. Fattigdomen har ökat.

Av själva smittan märks inte mycket, och detsamma gäller i hemlandet Angola, berättar han. Där dör betydligt fler i malaria och tuberkulos. Drygt 300 personer har avlidit i sviterna av covid-19, i ett land med 30 miljoner invånare. 

Sällskapet för ofrivilliga drömmare går att beställa direkt från oss.
Läs mer om boken

Romanen Sällskapet för ofrivilliga drömmare handlar om en handfull personer som på olika sätt är drömmare. Vissa drömmer om ett nytt liv, andra om ett gammalt, ytterligare andra om ett helt annat samhälle. 

Huvudperson är journalisten Daniel Benchimol, som stöter på dessa drömmare överallt. Under en simtur hittar han i romanens inledning en kamera vars fotografier tycks innehålla bilder av någons drömmar. Kameran visar sig tillhöra den moçambikiska konstnären Moira, som tillsammans med en brasiliansk neurolog försöker hitta ett sätt att dokumentera folks drömmar. De två inleder en kärleksrelation.

Och så fortsätter det: den före detta gerillasoldaten Hossi, som har ett mörkt och våldsamt förflutet men nu äger strandhotellet Daniel åker till för att koppla av, berättar att folk omkring honom berättat att han dyker upp i deras drömmar, iklädd lila kavaj. 

Och sist men inte minst har vi Karinguiri, Daniels dotter, som tillhör en ny generation drömmare: Angolas unga, som kämpar för en framtid som inte bara är en upprepning av den gamla ordningen.

»Magisk realism när den är som bäst«, skrev Yukiko Duke i senaste numret av Vi Läser, och i den genrebeteckningen – som kanske är lite sliten – ligger det också att det finns ett allvar bakom det uppdiktade.

Bild från Front Line Defenders hemsida.
Läs mer om fallet på frontlinedefenders.org

I sina romaner väver Agualusa ofta in historiska händelser, och i Sällskapet för ofrivilliga drömmare har den grupp Daniels dotter Karinguiri ingår i en verkliga förlaga. 2016 drog en grupp ungdomar världens ögon till Angola när de fängslades för att ha studerat revolutionära skrifter. Gruppen kom att kallas Angola 15+2 efter att de började hungerstrejka i fångenskap och fick människorättsorganisationer världen över att engagera sig i deras sak.

– Jag bestämde mig för att skriva boken som en hyllning till denna nya angolanska generation som har återgett oss vårt hopp och vår värdighet. 

Agualusa säger att han ville skriva en bok där drömmen behandlas som en kollektiv utopi. 

– Jag tror att i dessa tider vi lever i måste vi rehabilitera drömmen och utopin. Det är brådskande att skapa nya utopier, säger han.

Hur är det politiska läget i Angola idag, skulle du säga?
– I Angola är det politiskt sett bättre än det var för fyra år sedan när president José Eduardo dos Santos var vid marken – idag är det är mycket mer tanke- och yttrandefrihet, och ett visst socialt lugn.

Det låter ju faktiskt lovande.
– Ja, men polismakten har de senaste månaderna attackerat och fängslat fredliga demonstranter som protesterade mot den ekonomiska nedgången. Det tycker jag är mycket oroande. 

– Men jag tror ändå att den allmänna tendensen är öppenhet. Såväl det största partiet i opposition, Unita, som det regerande partiet MPLA har börjat öppna upp och demokratiseras. Den största utmaningen för den sittande presidenten João Lourenço är inte så mycket oppositionen som de som bekämpar honom inom hans egna parti, framför allt som konsekvens av några viktiga åtgärder han vidtog för att stävja korruptionen.

Sällskapet för ofrivilliga drömmare ger oss insyn i Angolas moderna historia och politiska samtid, men främst lever den kvar för sina karaktärsteckningar av ett par oförglömliga personer och deras drömmar. 

Frågan till Agualusa är given. 

Drömmer du fram dina romanpersoner?
– Att drömma är helt klart en del av min skapandeprocess. Så har det alltid varit. Jag erinrar mig en fransk poet som när han skulle gå till sängs satte en lapp på dörren: ”Tystnad! Poet i arbete!” Med mig händer detsamma. 

– Många gånger drömmer jag om hela meningar, om personer och till och med om hela intriger. Mycket ofta händer det mig att jag drömmer om upplösningen av en särskild historia. 

Men hur gör du rent praktiskt, skriver du ner dina drömmar eller lever de kvar i minnet på dig?
– Med tiden har jag tränat mig i att drömma. I praktiken går det till så att om jag vaknar mitt i natten av en intressant dröm så tillbringar jag de följande minuterna eller timmarna i ett tillstånd av halvvakenhet och arbetar med drömmen. När jag stiger upp för att skriva har jag hela idén mycket väl utarbetad. 

› Läs också: Angola jails 17 activists for rebellion after public reading of political books (The Guardian)

Tack till Irene Anderberg för översättning av frågor och svar från portugisiska – och för översättning av romanen.

Comments are closed.

Böcker som omnämns på sidan

  • Sällskapet för ofrivilliga drömmare

    oktober 2020
    Nyheter
Kundvagn
Du har inga böcker i din kundvagn!
0
25373