Den guatemalanske författaren Eduardo Halfon har det senaste decenniet mutat in ett eget hörn i den latinamerikanska litteraturen med sina episodiska, skenbart självbiografiska romaner om sin familjs brokiga och traumatiska historia. Nu introducerar vi honom på svenska med romanen Canción, översatt av Hanna Nordenhök. För den tilldelades han årets Berman Literature Prize, som delas ut nu i oktober. Vi ställde ett par frågor till honom.

Eduardo Halfon är född 1971 i Guatemala och numera bosatt i Berlin. Han debuterade 2003 och har sedan dess skrivit ett flertal romaner och tilldelats en lång rad litteraturpriser. Canción kretsar kring en händelse som det i alla år talats tyst om i hans familj: när hans farfar blev kidnappad av den guatemalanska gerillan, mitt under rasande inbördeskrig.

Alla Halfons romaner är skrivna i episoder som kan läsas i vilken ordning som helst och berättas alla av den kringflackande författaren Eduardo Halfon, som är till förväxling lik författaren själv. I inledningen av den här romanen möter vi honom när han till sin förvåning bjudits in till en libanesisk författarkonferens i Japan, trots att han aldrig har satt sin fot i Libanon.

Hans farfar växte visserligen upp i Beirut, men flydde 1917 från rådande massvält och hamnade efter många omvägar i Guatemala, där han långt senare kom att kidnappas, en kall januaridag 1967. Nu, ett sekel senare, börjar hans barnbarn gräva i den händelsen och bestämmer sig för att återvända till sin barndoms Guatemala där han söker upp en av sin farfars kidnappare, en slaktare som kallades Canción – och som alltså fått ge namn åt romanen.

I oktober besöker Halfon Sverige för att ta emot Berman Literature Prize.
› 23/10: Kulturhuset Stockholm, Internationell författarscen i samtal med Gabriel Itkes-Sznap
› 24/10: Stadsbiblioteket Göteborg, Internationell författarscen i samtal med Ingrid Elam

Canción blir den första möjligheten för svenska läsare att möta din huvudperson, den lite undflyende flanören Eduardo Halfon. Hur skiljer han sig från Eduardo Halfon författaren?

– Vi är ganska olika. Han röker till exempel, det gör inte jag. Han reser mycket mer än jag, och hans röst är ganska annorlunda än min. Han är mer rättfram i sina åsikter, där jag tenderar att vara mer diskret. Men han är också mindre systematisk och mindre rationell än jag. Jag tenderar att vara mer av en ingenjörstyp, vilket jag också är: jag är ingenjör. Det kan verka trivialt, men det är en viktig skillnad eftersom han och jag är olika. Det vill säga, han är fiktiv. Det jag skriver, även om det är baserat på mitt liv och på episoder ur min familjs liv, är fiktion. Jag tar dem in i en fiktiv värld och det är mycket viktigt att påpeka att dessa böcker inte självbiografier. De är inte memoarer. De är fiktion.

I flera av dina böcker har du använt honom för att utforska din familjs förflutna och Guatemalas historia. Kan du berätta lite om detta skrivprojekt?

– Canción tillhör ett större skrivprojekt, det kan man absolut säga. Det började för nästan femton år sedan med utgivningen av min bok El boxeador polaco (»Den polske boxaren«, ännu ej på svenska). Det var i den boken berättaren Eduardo Halfon föddes. Han började sitt sökande i de episoder som utgör den romanen, som kretsar kring min polska morfar och hans tid i koncentrationslägren, specifikt i Auschwitz, där han träffade en polsk boxare som senare kom att rädda honom från lägret.

– Och från den boken föddes andra böcker, och de växer alla ur varandra, kommunicerar med varandra, men kan läsas i vilken ordning som helst. Så jag ser allt som ett stort projekt, eller om man så vill, en stor roman som jag skriver långsamt och publicerar långsamt.

Berätta om Canción, vad var din ingång i skrivandet av den här romanen?

– Boken har två ursprungspunkter, båda lika slumpartade och oväntade. Den första var en inbjudan jag fick att åka till Japan för att delta i en libanesisk författarkonferens. Jag tackade ja och åkte dit och tvingades för första gången reflektera över min libanesiska identitet. Det var där den blicken började.

– Den andra stunden var när jag hittade Canción, som var en av min farfars kidnappare. Det var genom en bok som jag fick av min far, skriven av en annan av kidnapparna, där historien om hans inblandning i kidnappningen nämns. Jag tror att på något sätt kom dessa två stunder samman i skrivandet av denna bok.

I researchen upptäckte jag saker om kidnappningen som min familj inte visste om.

Vad överraskade dig mest av de saker du fick veta när du skrev Canción?

– Det här är den första boken som jag gjort omfattande research inför. Jag ville återskapa kidnappningen av min farfar, och därför var jag tvungen att ta reda på mycket om dem som var inblandade och omständigheterna kring vilka kidnappningen ägde rum. Men också om det historiska ögonblicket. Detta var 1967. Vad hände vid den tidpunkten i Guatemala, och vad ledde fram till den stunden, dess historia? Om jag ville skapa ett drama på den scenen var det viktigt att scenen skulle vara korrekt, kulissen, rekvisitan. Allt måste kännas rätt. Jag hade aldrig gjort på det sättet förut. Och så i researchen upptäckte jag saker om kidnappningen som min familj inte visste om.

Canción är 2024 är vinnare av Berman Literature Prize, ett internationellt pris instiftat i Sverige som varje år tilldelas en författare som verkat i »den judiska traditionens anda«. Motiveringen löd: »För ett impressionistiskt autofiktivt berättande som upplöser varje gräns mellan identitet och mask, hem och förskingring, förflutet och närvarande.«

Grattis till att ha mottagit Berman Literature Prize 2024! Hur var det att nås av den nyheten?

– Som alltid, när man får nyheter om ett pris, går man igenom många känslor på en gång: tacksam, men särskilt överraskad. Många stjärnor måste stå rätt för att en liten bok ska nå igenom den mängd fantastiska böcker som utkommer varje år och hitta fram till rätt händer. Särskilt i detta fall, att en bok som inte ens var utgiven i Sverige skulle vinna ett svenskt pris var inget jag hade kunnat föreställa mig. Och jag är ännu mer tacksam för att boken nu äntligen hittar sin väg till svenska läsare. Tack till Tranan.

Avslutningsvis, vi brukar be våra författare att dela med sig om tips om vad de är intresserade av för tillfället. Vad är du intresserad av just nu?

– Det är lustigt, jag bodde i Nebraska i åtta år innan jag flyttade till Frankrike 2019. Bara ett par kilometer från huset där Willa Cathers växte upp, och jag gick aldrig dit och jag läste aldrig hennes böcker. Och av någon anledning läser jag i år alla hennes böcker, när jag bor i Wannsee i Berlin. Jag tenderar att bli lite besatt av en författare när jag börjar och jag har nu på kort tid läst My Ántonia, One of Ours, O, Pioneers, The Professor’s House och My Mortal Enemy och nu läser jag Death Comes for the Archbishop och jag älskar det. Så jag måste nog flytta någon annanstans än Berlin för att börja läsa tyska författare, antar jag.

Författarfoto: Adriana Bianchedi