Den mexikanska författaren Fernanda Melchor har med romanerna Orkansäsong och Paradais fått ett enormt internationellt genombrott de senaste åren. Nu är hon aktuell med en ny bok på svenska. Falsk hare är hennes debutroman – en roman hon förra året fick möjlighet att skriva igenom på nytt och ge ut i en reviderad version.

Romanen handlar om fyra ynglingar i den våldsinpyrda hamnstaden Veracruz. Andrik, Zahir, Pachi och Vinicio är alla svältfödda på kärlek och lever en tillvaro som bara tycks kunna leda till katastrof. Men någonstans bland drogerna, prostitutionen och våldet ryms också drömmarna om ett annat liv, en annan plats. I romanen får vi följa och lära känna dem under en het, illavarslande sommar.

Liksom de två tidigare böckerna är Falsk hare översatt av Hanna Nordenhök, vars Melchor-översättningar har lovordats med ord som »gudabenådad« och »perfekt gehör«. Vi ställde ett par frågor till henne om boken och arbetet med översättningen.

*

Det här är den tredje boken du översätter av Fernanda Melchor. Hur skulle du beskriva din relation till hennes författarskap?

– Orkansäsong var den första roman jag överhuvudtaget översatte. Av det skälet kommer just den boken alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Men utöver det betyder hennes romankonst också mycket för mig, i den meningen att hon är en av det där fåtalet samtida författare som på ett så brännande och helt nyskapande sätt lyckas säga något väsentligt om existensen och världen vi lever i.

– Framförallt har hon något »Dostojevskijskt« över sig i hur hon frammanar porträtt av människor bortom gott och ont. De söker alla kärlek och gemenskap i en snedvriden värld, oavsett om de är pedofiler, mördare, kvinnomisshandlare eller bara utsatta barn förlorade i en grym värld. Den där nyansrikedomen och medmänskligheten i blicken, som jag uppfattar som en djupt levd blick, älskar jag hennes böcker för.

Vad skiljer Falsk hare från de två andra romanerna, tycker du? Och finns det likheter?

– I Falsk hare har Melchor ännu inte etablerat den febriga stilart med långa vindlande meningar staplade på varandra och späckade av komman som uppträder från och med Orkansäsong. Här finns istället ett rakare, på ett sätt också mera naket berättande. Men motivkretsen är densamma – det handlar
om vilsna människor i ett ansatt mexikanskt samhälles utkanter. Här ser man hur miljöer och karaktärsteckningar tar form som i nya skepnader ska återkomma i de efterföljande romanerna.

Vad är det mest utmanande med att översätta Melchor?

– I Orkansäsong handlade det mycket om att sätta sig in i en miljö och lokala språkbruk, och att uppfinna sätt att bevara den rytmiska, poetiska klangen i prosan. Men jag känner på något vis också att jag förstår hennes sätt att skriva ännu bättre nu, på ett djupare, existentiellt, litterärt plan. Jag tycker mig veta hur jag bäst ska vara hennes text trogen. Så det är mest njutning faktiskt.

– Utmaningen i just Falsk hare ligger framförallt i att tåla, stå ut med, brutaliteten i vissa scener. Det var också en stor utmaning med de andra romanerna, kanske särskilt Orkansäsong. Man kan inte värja sig, inte skydda sig, mot vissa scener. De gör ont i själen att översätta – eftersom en översättning innebär en närläsning och symbios med texten som gör en skyddslös på ett annat sätt.

– Jag kommer alltid att bära med mig Andrik och Zahir, deras enorma utsatthet, och i Zahirs fall dubbelheten i att både vara förövare och offer. Det är när man möter sådana oavvisliga porträtt man vet att man har med stor litteratur att göra.