Hur berättar man om det otänkbara? Julio Millares finner svaret genom att se det med förövarens ögon.
I Himlen kan inte vänta befinner vi oss i ett ökänt dödsläger i diktaturens Argentina på 1970-80talen. Vi följer några officerare i deras jakt på den vänsterradikala oppositionen, men också i deras intensiva längtan efter kärlek, barn och ett normalt liv mitt i deras egen outhärdliga vardag av tortyr, våldtäkter och barnarov. Allt detta framförs i toner av besatthet, galenskap och obönhörlig logik.
Romanens dialoger, ibland brutala, ibland sökande, ställs i kontrast mot en berättare som väljer att ta ett poetiskt avstånd till händelserna. De intensiva och växlande scenerna skapar en blandning av närvaro och avstånd. Resultatet är fascinerande och djupt tankeväckande – vad formar, vad bryter ner vårt moraliska ansvar?