Den ungerske författaren Sándor Márai (1900–1989) förde dagbok hela sitt liv. Genom dagboksanteckningarna från hans sista år i livet får vi lära känna en gammal men slagkraftig man. Från exilen i San Diego skriver han om allt från personliga minnen och vardagliga ögonblicksbilder till sin syn på olika aktuella frågor och inte minst om läsande och skrivande. Och så det privata: sorgen efter hustruns död, ensamheten, sjukdomen, förberedelserna inför de sista dagarna. Det ger en oförställd skildring av en människa som var herre över sitt eget liv ända till dess slut.
Boken är översatt av Ervin Rosenberg och innehåller en text skriven av nobelpristagaren Imre Kertész som efterord.
Comments are closed.