Den kinesiska författaren An Yu är aktuell på svenska med romanen Efterklang, som vi precis givit ut i Anna Gustafsson Chens översättning. Vi ställde ett par frågor till henne om romanen.
Efterklang är en drömsk och lite mystisk roman om familjehemligheter och oförlösta drömmar. Den handlar om Song Yan, vars liv inte riktigt har blivit som hon tänkt sig. Istället för den tänkta karriären som konsertpianist ger hon pianolektioner till barn i en lägenhet i Beijing, där hon lever tillsammans med sin frånvarande make och hans missnöjda mor.
En dag börjar anonyma paket med delikatessvampar från makens hemprovins anlända till lägenheten, och snart blir Song Yans liv alltmer surrealistiskt. Tillsammans med svärmodern tillagar hon svamparna, men de letar sig också in i hennes drömmar. Och när hon börjar efterforska var leveranserna kommer ifrån uppdagas makens hemliga liv bit för bit.
Hur kom du på idéen till den här romanen?
– Jag skrev Efterklang medan det var covid-lockdown. Jag reste runt i USA under den tiden och hade hyrt en stuga i skogen i Vermont där jag bodde i fyra månader, utan att veta när jag skulle kunna åka tillbaka till Kina. Mitt i all osäkerhet och klaustrofobi som att vara isolerad på en främmande plats innebar fanns också ett lugn och en djupare sensorisk medvetenhet om min omgivning.
– Musik, svampar, ett stängt rum, ett fjärran land … allt detta smälte samman i mitt medvetande. Jag ser det som att många av personerna i den här berättelsen gått igenom sina liv som i en dvala innan de tvingas vakna upp. Jag ville utforska känslan av att vakna upp någonstans där man inte känner igen sig; någonstans dit man tagit sig själv, där man behövde följa sina egna fotspår och blicka in i det förflutna för att återfinna sig själv. Upplevelsen var kuslig, våldsam, men också frigörande och helt och hållet nödvändig.
Den klassiska musiken klingar genom hela romanen på olika sätt. Hur ser din egen relation till klassisk musik ut? Liknar den Song Yans?
– Jag spelar piano, dock utan att någonsin ha strävat efter att bli professionell pianist. Jag har inget piano hemma just nu, så på ett sätt påminner längtan efter att återgå till ett konstnärligt skapande om hur Song Yan känner.
Var svamparna ett sätt för dig att undersöka något specifikt i den här romanen?
– Svampar är bland de mest fascinerande organismer som existerar. Jag älskar deras gåtfullhet och deras förkärlek för mörka platser. Svampar kan växa i de mest extrema och kala omgivningarna. De står för överlevnad, men också för förfall. Det påminner oss om att födseln inte är början och döden inte slutet. De svampar vi interagerar med är bara en liten del av ett större system som frodas under jord, långt ifrån det vi kan se med ögat. Det finns så mycket mer under ytan.
– Romangestalterna i Efterklang är hemsökta av hemligheter. Det finns en tråd av möjligheter som löper genom berättelsen, men på ett sätt är de alla sammanlänkade av ödet. Allt som pågår under berättelsens yttersta skikt påminner om ett myceliskt nätverk och, precis som för svamparna, tränger sig dessa trådar fram ur mörkret och in i karaktärernas liv.
Vad förvånande dig mest när det kommer till romanens mottagande?
– Musiker har hört av sig till mig och berättat hur de känner igen sig i Song Yans resa. Det är fantastiskt att se den musikaliska och den litterära världen flätas samman på det sättet.
Slutligen, kan du berätta vad som pågår i ditt liv just nu? Har du några rekommendationer för våra svenska läsare?
– Jag håller på att läsa Ways of Being av James Bridle och den har varit ögonöppnande. När det gäller film har jag nyligen sett A Wheel Of Fortune and Fantasy av Ryusuke Hamaguchi, och tyckte mycket om den. Jag har också sett många av Paolo Sorrentinos filmer; jag älskar hans känslighet.
Tack till An Yu för svaren!
Författarfoto: © Tara Lengyel
Comments are closed.