Recension

Strålande recensioner för
Jamaica Kincaids »Lucy«

Arkiv

Browsing

Jamaica Kincaids Lucy har fått alldeles lysande kritik. Här följer några citat:

 

Expressen: Det är som om Lucy vore en verklig, gammal vän

Det är något så koncentrerat från författarens sida, ett sådant komplicerat, vackert, ibland sorgligt porträtt som vecklar upp sig på romanens få sidor och sedan bygger bo i en långt efter berättelsens slut. Som får en att flytta in i historiens melankoliska lunk och många dagar efteråt får mig att tänka på Lucy, hur det gick för henne, vad hon tänker på just nu, om hon är fri. Som om hon vore en verklig, gammal vän. Och jag tänker på hennes mamma, kvar i Karibien, väntandes på sin dotter, bedjandes. För i boken gömmer sig också världens vackraste och svåraste kärlekshistoria, dömd till besvikelse, en sådan bitterljuv gestaltning av att vara, av att ha en förälder.
– Valerie Kyeyune Backström i Expressen

 

Svenska Dagbladet: Kincaid får dig att se världen med klarare ögon

Hennes böcker är förhållandevis korta, 150-200 sidor sådär, men rymmer ofantligt. Här finns inte ett överflödigt ord; texten är hårt packad och renons på lull. Ändå finns där, samtidigt, ett skimrande poetiskt flöde, en mjukhet i vilken det krassa, raka är inbäddat. Kincaid är helt enkelt en stilist av benådad dignitet, och “Lucy” utgör sannerligen inget undantag från den regeln.
Therese Eriksson i Svenska Dagbladet

 

Aftonbladet: Hon är alldeles storslaget bra

Kincaid är på många sätt hård och avig. Men samtidigt djupt förförisk. Prosan pulserar av vrede och doftar av lime. Smeker med gamla flanellnattlinnen. Lyser av New York-sol som inte värmer mot huden. Sarkastisk och drastisk hamrar den på, utan att någonsin rädas det som är sinnligt och vackert.
Vad kan det vackra i litteraturen vara? Tröst. Häpnad. Dagdrömmeri. Föremål som delar upp människor i bättre och sämre bemedlade.
Hos Kincaid är det undersköna så tätt sammanslingrat med det rasande att det är som att texten mellan raderna väser: Jag upprörs över hur orättvis världen är eftersom jag känner till hur vacker den kan vara.
Hon är alldeles storslaget bra.
Kristofer Falkhammar i Aftonbladet

 

Kulturnytt i P1: Alla borde läsa Jamaica Kincaid

Kincaids språk lyser och doftar av gröna fikon kokta i kokosmjölk, spetsat med den kalla doften av nysnö. Lucy lever i två världar; i sin barndoms drömmar, där hon blir instängd i en tunna eller får halsen avskuren; och i den nya världen, så full av välvilja, som inte är hennes. Kincaid visar på den dolda rasismen i det nya klassamhället där Lucy hamnar längst ner. En svart flicka född under brittiskt kolonialstyre, men en flicka med en enorm kapacitet att slå sig fram och hitta sin egen väg till en värld som är mycket större.«
Lyssna på Ulla Strängbergs recension i Kulturnytt

 

Yukiko Duke: En författare som jag unnar alla att läsa


BÖCKER SOM OMNÄMNS I TEXTEN

Kundvagn
Du har inga böcker i din kundvagn!
0