En storartad roman.

Fernanda Melchors bok är en urkraft, det är bara att låta sig hållas fast. Glöm inte att andas.

Kanske kan Orkansäsong närmast beskrivas som ett litterärt vredesutbrott, där uppgörelsen främst ligger i själva språket. Intrycket förstärks av en levande och expressiv översättning, där Hanna Nordenhök lägger både temperament och en ljudande humor på vägen in i mörkret.

Romanen är slående för mig att läsa eftersom det på många sätt är en mycket närmre skildring än vad jag någonsin har kunnat ge under alla mina resor i Mexiko som journalist … Det Melchor gör är att hon ger liv och förståelse åt den hemska statistiken.

Orkansäsong är en utsökt roman, intelligent och elegant. Den är också ett gott exempel på hur skönlitteraturen kan vara sannare än reportaget. … Hanna Nordenhöks översättning är mycket skicklig, även svordomarna låter bra.

Boken för tankarna till Tomas Bannerheds Korparna och Karin Smirnoffs Jana Kippo-trilogi med sin tungt realistiska skildring av att växa upp i en lantbruksfamilj. … Blicken är barnets, glasklart genomskådande men ändå utan att begripa. Det är en smärtsam historia om sorg och uppväxt, berättad med ett rikt och ljust språk.

Det är en helt fantastisk roman. Melchors meningar spänner emellanåt över flera sidor, i suggestiva monologer vars individuella kraft är rent hypnotiska.

Det händer numera nästan aldrig att jag läser en nyskriven roman som jag känner mig säker på att den kommer att stå sig genom decennier och kanske århundraden, en roman som jag litar på att den kommer att bli en klassiker, men nu står jag inför en sådan.

Det är nästan svårt att tro om en så helgjuten, engagerande och slående berättelse, men Madonnan vid Nilen är Scholastique Mukasongas (som själv flydde till Burundi 1992) debutroman. … Hon har något att berätta, och hon vet hur hon ska berätta det.