Texten i Drakjägarna är kortfattad med en poetisk grundton i fin översättning av Anna Gustafsson Chen. Illustrationerna är gjorda i "ink wash" en teknik som påminner om akvarell. Färgerna håller en dämpad jordskala i brunt, grått, grönt och ockra. Drakjägarna ger ett kompakt intryck i mantel, stövlar och en hattliknande huvudprydnad prydd av en liten knopp. Stundtals ser de ut att sväva i landskapet. Drakens rygg har ett våglikande mönster som emellanåt syns som en svag tunn grå rök i omgivningen. En mjuk skuggig ton vilar över de mästerliga illustrationerna. Betyg: 5/5

Det som skiljer (Boken om) Min trädgård från andra, mer lättsmälta böcker i genren är det maktperspektiv som genomsyrar den från sida ett. För Kincaid är trädgårdsprojektet inte ofarligt – inget som vilar så mycket på kontroll och påtvingad ordning, våld och klassificering och namngivning, kan vara helt och hållet oskyldigt. Den europeiska trädgårdskonstens framväxt är tätt förbunden med Europas kolonialhistoria – kolonialister äntrade nya platser, tog plantor med sig därifrån, gav dem nya namn och gjorde dem till sina.

Som essäist är Kincaid precis som jag vill att en essäist ska vara: besatt av sitt ämne och generös med sina åsikter. … Och Kincaid har ett sätt att skriva om blommor som inte liknar något annat.

I Lettland är Ikstena välkänd, född samma år som romanens namnlösa dotter, och ”Modersmjölken” blev en väldig framgång. I Sverige har baltisk litteratur visserligen låg coolhetsfaktor. Men ”Modersmjölken” är en sådan där sällsynt roman som kan älskas av alla. Absolut alla.

Självklart är det originalitet och egna vägval som pekar ut Lispector som 1900-talets mest geniala författare. Hon förbluffar oss, och ger nya inriktningar. Breven är originella och piggt skrivna […] Det är en exemplarisk bok, kronologiskt uppställd med några korta informativa texter om vad som försiggår under varje årtionden, samt presentationer av adressaterna.

Blown away by Jamaica Kincaid's "My garden (book)" – it's everything I look for in a garden book! … läs förordet som är så jävla bra och där Jamaica förklarar varför hon är arg på nomenklatur, problemet med Adam och vad som är skillnaden på en trädgård och ett grönsaksland.

En underbar bok, en sån man vill ha bredvid sig varje dag. … Jag har just börjat läsa om den. När man är klar vill man läsa den en gång till.

Det är en rik roman som gror och växer efter läsningen och som ger insikt på insikt

Nora Ikstena låter både mor och dotter berätta historien om sig själva och om varandra, de har varannan röst i korta kapitel. Språket är enkelt, men elastiskt hanterat. Det är en vacker och mycket effektiv gestaltning. Bägge blir fullständiga människor med avgrunder, men också med en gemensam känsla av kärlek, att mötas i. En mamma som inte orkar bry sig om att kamma sitt hår. En dotter som reder ut tovorna åt henne. Den svåra frågan är vem som håller vem vid liv och svaret hade kunnat vara så förenklat och sorgligt, men Nora Ikstena litar på sina läsare och istället blir jag faktiskt mest lycklig av en så komplex och tillgänglig roman som Modersmjölken.