Sällan har Kincaids iterativa, böljande och sparsamt interpunkterade skrivsätt drivits så långt som i Mr Potter, nu lysande översatt av Niclas Nilsson.

Jag läste romanen när den 2002 kom ut på engelska och den språkliga ekvilibristi­ ken imponerade. Så även i den svenska versionen, fantastiskt följsamt och fint översatt av Niclas Nilsson. Jag tror jag läser engelska utan att göra det.

Plötsligt händer det. Boken man håller i sin hand gör att känslor och tankebanor börjar brusa, världen vidgar sig, och man vet: det var just detta som gjorde att jag en gång började läsa. En sådan roman är Jamaica Kincaids blott 190-sidiga ”Mr Potter".

Jag hoppas att Kincaid vet vilken fin översättare hon har i Niclas Nilsson. Han för över hennes sinnliga språk till en lika sinnlig svenska.

Kincaid är fenomenal på att låta sina forsande berättelser genomsyras av knivskarpa, stenhårda historiska och maktstrukturella fakta om kolonialismen och slaveriet. De droppas sådär i förbigående, samtidigt som de är helt centrala för personerna och platserna.

Hela boken [är] en fullkomligt avväpnande självironisk blick i back­spegeln. Och därtill något så ovanligt som en ovanlig bok om Paris, trots att den till stora delar utspelar sig i vindskupor och bland Café de Flo­ res ”fauna” av transvestiter och bo­ hemer, poeter i exil och intellektuella legender.

Litteratur om annan litteratur – och det är lönlöst att förneka att Vila-Matas skriver i den genren – avvisas ofta bryskt, särskilt i tider då det ”naturliga” och ”autentiska” står högt i kurs. Men man ska nog ta Vila-Matas på stort allvar. … Om litteraturen ska fortsätta trollbinda oss, tycks Vila-Matas med utsökt vacker melankoli suggerera, måste vi på en gång ta farväl av Paris och för alltid dröja oss kvar på Café de Flores trottoarservering.

En oförglömlig tidsskildring.

Roman utan namn är på många sätt en roman i samma tradition som Erich Maria Remarques På Västfronten intet nytt, Dalton Trumbos Johnny var en ung soldat eller Ernest Hemingways Farväl till vapnen. Kanske kommer den nu när den äntligen finns i svensk språkskrud att placera sig vid dessa giganters sida också i vårt kollektiva medvetande.