Det finns läsupplevelser som lämnar en i ett slags kreativ förvirring. Akwaeke Emezis ”Sötvatten” är en sådan roman. Likt en häst i åskväder slår texten bakut mot mina litterära och psykologiska referensramar. I stället etablerar den frankt sina egna premisser: så här kan en självbiografisk roman också skrivas, så här kan ett liv förklara sig självt!

Den känns inte riktigt mänsklig utan stinker liv, död och uråldrig magi. Akwaeke Emezi har skrivit en vidunderlig roman.

Vi har berikats med ett ytterst väsentligt författarskap.

Ännu har översättaresset Jonathan Morén bara mäktat med en bråkdel av Barakats enorma produktion av lyrik och prosa sedan genombrottet med ”Järngräshoppan” 1980. Det är förståeligt, så intrikat som orden här tar strid mot varje tillrättalagd mening. … [Stegar av sand] är en totalt egensinnig bok, men med ett oväntat åskådligt grundmönster.

Texten i Drakjägarna är kortfattad med en poetisk grundton i fin översättning av Anna Gustafsson Chen. Illustrationerna är gjorda i "ink wash" en teknik som påminner om akvarell. Färgerna håller en dämpad jordskala i brunt, grått, grönt och ockra. Drakjägarna ger ett kompakt intryck i mantel, stövlar och en hattliknande huvudprydnad prydd av en liten knopp. Stundtals ser de ut att sväva i landskapet. Drakens rygg har ett våglikande mönster som emellanåt syns som en svag tunn grå rök i omgivningen. En mjuk skuggig ton vilar över de mästerliga illustrationerna. Betyg: 5/5

Det som skiljer (Boken om) Min trädgård från andra, mer lättsmälta böcker i genren är det maktperspektiv som genomsyrar den från sida ett. För Kincaid är trädgårdsprojektet inte ofarligt – inget som vilar så mycket på kontroll och påtvingad ordning, våld och klassificering och namngivning, kan vara helt och hållet oskyldigt. Den europeiska trädgårdskonstens framväxt är tätt förbunden med Europas kolonialhistoria – kolonialister äntrade nya platser, tog plantor med sig därifrån, gav dem nya namn och gjorde dem till sina.

Som essäist är Kincaid precis som jag vill att en essäist ska vara: besatt av sitt ämne och generös med sina åsikter. … Och Kincaid har ett sätt att skriva om blommor som inte liknar något annat.

I Lettland är Ikstena välkänd, född samma år som romanens namnlösa dotter, och ”Modersmjölken” blev en väldig framgång. I Sverige har baltisk litteratur visserligen låg coolhetsfaktor. Men ”Modersmjölken” är en sådan där sällsynt roman som kan älskas av alla. Absolut alla.

Självklart är det originalitet och egna vägval som pekar ut Lispector som 1900-talets mest geniala författare. Hon förbluffar oss, och ger nya inriktningar. Breven är originella och piggt skrivna […] Det är en exemplarisk bok, kronologiskt uppställd med några korta informativa texter om vad som försiggår under varje årtionden, samt presentationer av adressaterna.