Som essäist är Kincaid precis som jag vill att en essäist ska vara: besatt av sitt ämne och generös med sina åsikter. … Och Kincaid har ett sätt att skriva om blommor som inte liknar något annat.

I Lettland är Ikstena välkänd, född samma år som romanens namnlösa dotter, och ”Modersmjölken” blev en väldig framgång. I Sverige har baltisk litteratur visserligen låg coolhetsfaktor. Men ”Modersmjölken” är en sådan där sällsynt roman som kan älskas av alla. Absolut alla.

Självklart är det originalitet och egna vägval som pekar ut Lispector som 1900-talets mest geniala författare. Hon förbluffar oss, och ger nya inriktningar. Breven är originella och piggt skrivna […] Det är en exemplarisk bok, kronologiskt uppställd med några korta informativa texter om vad som försiggår under varje årtionden, samt presentationer av adressaterna.

Blown away by Jamaica Kincaid's "My garden (book)" – it's everything I look for in a garden book! … läs förordet som är så jävla bra och där Jamaica förklarar varför hon är arg på nomenklatur, problemet med Adam och vad som är skillnaden på en trädgård och ett grönsaksland.

En underbar bok, en sån man vill ha bredvid sig varje dag. … Jag har just börjat läsa om den. När man är klar vill man läsa den en gång till.

Det är en rik roman som gror och växer efter läsningen och som ger insikt på insikt

Nora Ikstena låter både mor och dotter berätta historien om sig själva och om varandra, de har varannan röst i korta kapitel. Språket är enkelt, men elastiskt hanterat. Det är en vacker och mycket effektiv gestaltning. Bägge blir fullständiga människor med avgrunder, men också med en gemensam känsla av kärlek, att mötas i. En mamma som inte orkar bry sig om att kamma sitt hår. En dotter som reder ut tovorna åt henne. Den svåra frågan är vem som håller vem vid liv och svaret hade kunnat vara så förenklat och sorgligt, men Nora Ikstena litar på sina läsare och istället blir jag faktiskt mest lycklig av en så komplex och tillgänglig roman som Modersmjölken.

Modersmjölken är en mästerlig roman. … Det är allvarligt, uppfordrande, trösterikt och mycket vackert.

Den liknar inte någon annan trädgårdsbok jag läst. … [B]ehagligt invaggad av rosdofter, aprikosnyanser och trädgårdsdittochdatt: de skarpa, genomskådande iakttagelserna, som örfilar. Insikten att inte ens något så vackert och oförargligt som trädgården är befriad från inblandning i världens grymheter och smärta.