Detta är en oerhört vacker, dramatisk och konstnärligt förfinad skildring av kvinnliga soldaters ouppmärksammade försvar av Etiopien. En stor läsupplevelse som bygger på ett intressant stycke historia. Översättningen är mycket fin.

Det handlar inte om romantisering eller estetisering av kriget, Mengiste korrigerar helt enkelt historieskrivningen. Kriget har alltid varit en manlig berättelse som förvisat kvinnorna till marginalen. Men i Etiopien – som på många andra ställen – stred kvinnor med gevär i hand.

Det personliga och det historiska vävs samman och speglas i vartannat. Det stora och det lilla. Detta är en av årets litterära höjdpunkter.

Det är nästan svårt att förstå att den indiska författaren Megha Majumdars En eld är en debut, så stark och välskriven är den. … Med övertygande tydlighet skildrar Majumdar ett genombrottet samhälle: där den som föds på botten aldrig kan räkna med en rättvis behandling.

Vilken ljuvlig, välformulerad meditation över kärlek och vänskap den här romanen är!

Senseis portfölj är som ett fotografi från en underbar resa man gjorde. Man känner en melankoli att det är över, men så glad att man var där.

Senseis portfölj är en lågmäld historia som av lättförståeliga skäl har översatts till ett tjugotal språk. Vad gäller den här översättningen är det fint att så många japanska ord (framförallt för mat och råvaror) har fått stå kvar, men förklaras i en ordlista på slutet.

Det är enkelt och elegant berättat. Och på ett vis skulle det här parets historia och det liv de båda lever kunna uppfattas som torftigt, oförlöst, litet. Men nej. Den här boken är genomsensuell.

I lika hög grad som det är en fin skildring av en vänskap som förändras över tid, är Senseis portfölj också en bok som beskriver matens och dryckens sociala betydelse - om hur viktigt det är för oss att träffas över en bit mat, eller en öl. Har man dessutom det minsta till övers för japansk matlagning är läsningen ibland till och med lite plågsam - så mycket gott som de båda personerna sätter i sig.