Hanna Nordenhök tycks besitta magiska krafter, för hon lyckas på ett storartat vis överföra romanens febriga spanska till lättfattlig och melodisk svenska. Melchors rytmiska meningar, som blandar talspråk med allegoriska utvikningar och låter meningarna gå på som om punkter vore dyrbara stenar, finner sig imponerande väl i Nordenhöks lyhörda formuleringar.

Orkansäsong är den typen av roman där man efter avslutad läsning liksom stannar upp och undrar vad som egentligen hände, och hur det är möjligt att något så laddat och intensivt faktiskt kan ta slut med något så enkelt som en punkt.

En storartad roman.

Fernanda Melchors bok är en urkraft, det är bara att låta sig hållas fast. Glöm inte att andas.

Kanske kan Orkansäsong närmast beskrivas som ett litterärt vredesutbrott, där uppgörelsen främst ligger i själva språket. Intrycket förstärks av en levande och expressiv översättning, där Hanna Nordenhök lägger både temperament och en ljudande humor på vägen in i mörkret.

Romanen är slående för mig att läsa eftersom det på många sätt är en mycket närmre skildring än vad jag någonsin har kunnat ge under alla mina resor i Mexiko som journalist … Det Melchor gör är att hon ger liv och förståelse åt den hemska statistiken.

Orkansäsong är en utsökt roman, intelligent och elegant. Den är också ett gott exempel på hur skönlitteraturen kan vara sannare än reportaget. … Hanna Nordenhöks översättning är mycket skicklig, även svordomarna låter bra.

Boken för tankarna till Tomas Bannerheds Korparna och Karin Smirnoffs Jana Kippo-trilogi med sin tungt realistiska skildring av att växa upp i en lantbruksfamilj. … Blicken är barnets, glasklart genomskådande men ändå utan att begripa. Det är en smärtsam historia om sorg och uppväxt, berättad med ett rikt och ljust språk.

Det är en helt fantastisk roman. Melchors meningar spänner emellanåt över flera sidor, i suggestiva monologer vars individuella kraft är rent hypnotiska.