Ett uppfriskande och lyckat exempel på hur en sliten genre kan uppdateras – geografiskt och kulturellt – för vår tid. För hur många berättelser om Vietnam- kriget har ni läst som är skrivna av författare med rötter i Asien?

Jag föreställer mig att Hans Berggren långa stunder har njutit under sitt översättningsarbete med Viet Thanh Nguyens roman Sympatisören. Svenskan löper mycket smidigt, Berggren tillvaratar, eller rättare skapar den eleganta formuleringskonsten med alla ­sina lakoniska kvickheter som präglar stora delar av detta å ena sidan konventionella, å andra sidan unika romanbygge.

Jag tycker att man märker efter två sidor att det här är en Nobelprisförfattare, det är den typen av kvalitet. Det är som att läsa Camus eller Coetzee, det är den typen av tyngd. Det är helt fantastiskt bra.

För mig var det här första gången på väldigt länge som jag återupptäckte hur underbart det är att läsa en riktig roman, en riktig skönlitterär text som är skriven av en mästerlig författare.

Det här är en romanpärla alla borde få glädjen att läsa.

Viet Thanh Nguyen debuterar med en otroligt stark roman som det nu är en glädje att få läsa på svenska i en välskriven översättning.

De flesta böcker jag har läst och filmer jag har sett om Vietnamkriget fokuserar på det amerikanska perspektivet. Nguyens prisbelönta roman erbjuder en välbehövlig inblick i hur det var att vara vietnames och fångad mellan båda sidor.

Boken fyller ett tomrum i litteraturen, den ger röst åt de tidigare röstlösa.

Med all säkerhet en ny klassiker i krigslitteraturen.