E-bok

På flodens botten

JAMAICA KINCAID föddes 1949 på den karibiska ön Antigua. Hon kom som tonåring till USA, där hon fortfarande lever och verkar, dels som författare, dels som professor på Harvard. På flodens botten gavs ut 1983 och är hennes debutbok. Den innehåller tio noveller, varav de flesta tidigare publicerats i prestigefyllda tidskrifter som New Yorker och Paris Review där hon hade gjort sig ett namn under 1970-talet. Sammanlagt har hon givit ut tolv böcker.

Novellerna i På flodens botten är drömska och poetiska och myllrar av karibiska stämningar, färger och miljöer. Redan här utkristalliseras teman som Kincaid senare återvänder till genom hela författarskapet, såsom erfarenheten att växa upp på en isolerad ö i det brittiska imperiets periferi och, inte minst, den komplicerade relationen mellan mor och dotter — en relation som ofta i Kincaids skrivande är ställföreträdande för den mellan moderland och koloni, mäktig och maktlös. Det är en anmärkningsvärt färdig författare som debuterar.

»Jamaica Kincaid är en okonstlat storslagen och oemotståndlig författare.«
SUSAN SONTAG

»Jag slås av kraften i hennes sätt med orden. Hur vackert det kan bli när en författares blick aldrig väjer, aldrig tvekar utan bara skriver sig rakt in i och rakt igenom allt det outtalbara.«
JENNY ASCHENBRENNER, SVERIGES RADIO P1

»Få författare har Kincaids förmåga att med både klarsynthet och ett gnistrande vackert språk skildra hur historiens orättvisor uppenbarar sig i nuet.«
ELISE KARLSSON, AFTONBLADET

Läs mer

Sedan deras gemensamme vän Karrer blev intagen på sinnessjukhus är Oehler och den namnlöse berättaren ute och går inte bara på onsdagar, som tidigare, utan nu även på måndagar. En av dem har rocken knäppt, den andre sin öppen, en föredrar smalbrättad hatt, den andre bredbrättad, en tumvantar, den andre handskar, men gemensamt hyser de en aversion mot den österrikiska staten och den i deras tycke fördummade mänskligheten. Medan de är ute och går framkommer omständigheterna kring Karrers galenskap, som de båda anser är slutgiltig.

Thomas Bernhard (1931-1989) föddes i Holland men växte upp hos sina morföräldrar i Österrike. Han debuterade 1957 som poet, men är mest känd som roman- och pjäsförfattare. Under sin livstid emottog han ett stort antal litterära priser och hans författarskap anses än idag som ett av efterkrigstidens mest betydande. kom ut 1971.

Boken är översatt av Jan Erik Bornlid. Det är hans nionde Bernhardöversättning.

Läs mer

Ja

En vetenskapsman har dragit sig tillbaka till ett hus på den österrikiska landsbygden för att helt hänge sig åt sin naturvetenskapliga forskning. Isoleringen leder emellertid till en svår ”känslo- och själssjukdom”, som han själv uttrycker det. Först när en schweizisk ingenjör och dennes livskamrat anländer till bygden tar hans liv en vändning. I persiskan, som hon kallas, hittar han en intellektuell jämbördig, och deras promenader i lärkskogen får vetenskapsmannen på bättre humör. Dessvärre har de motsatt effekt på persiskan.

Österrikaren Thomas Bernhard (1931-1989) är en av den europeiska efterkrigstidens främsta och mest originella författare. Han är mest känd för sina romaner, men skrev även dramatik och poesi. JA gavs ut första gången 1978 och har aldrig tidigare översatts till svenska.

Jan Erik Bornlid är översättare från tyska. Han har översatt sammanlagt åtta böcker av Thomas Bernhard.

Läs mer

En liten plats

UTKOMMER 27/10 2016

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs­ berömda författaren Jamaica Kincaid.

Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skrif­ten En liten plats. Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisa­törerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be­ traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua — liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier — fått utså.

En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut.

Ur En liten plats:

”Ni mördade människor. Ni fängslade människor. Ni rånade människor. Ni öppnade era egna banker och satte in våra pengar i dem. Kontona var i era namn. Bankerna var i era namn. Det måste ha funnits några goda människor ibland er, men de stannade hemma. Och det är poängen. Det är därför de är goda. De stannade hemma.”

Boken är översatt av Madeleine Reinholdsson och innehåller en nyskriven introduktion av Stefan Jonsson, som är kritiker, författare och professor i etnicitet vid Linköpings universitet.

Läs mer

Fallet Meursault

› Köp e-boken direkt från Tranan

”Jag ska summera innan jag berättar historien i detalj. En man som kan skriva dödar en dag en namnlös arab — lite som om han hängt av honom på en krok innan han klev ut på scenen. Sedan förklarar han att skulden till hans handling står att söka hos en Gud som inte finns, i något han just förstått i solen och i saltet från havet som tvingat honom att kisa.”

Meursault, den likgiltige mördaren i Albert Camus roman Främlingen, har fascinerat och förundrat läsare ända sedan den där soliga dagen 1942. Men få har ägnat offret någon tanke, han som bara omnämns som ”araben”. Det gör Haroun rasande. Det var hans bror som mördades, och han hade ett namn: Moussa.

Kväll ut och kväll in sitter Haroun på en bar i Oran och lägger ut texten om sitt liv — ett liv som slogs i spillror den där dagen. Han berättar om sin sorg, sin ensamhet och om chocken när en kvinna en dag knackade på och underrättade honom om de meningslösa omständigheterna kring Moussas död. För Haroun blir mördaren och den kände författaren till en och samma.

Fallet Meursault är skriven i dialog med en av 1900-talets mest inflytelserika romaner, men står stark på egna ben. Det är en ovanlig och tankeväckande roman fylld av insikter och ironier, där gränserna mellan litteratur, historia och verklighet lösts upp. Kamel Daoud är en skoningslös kritiker, såväl mot den franska kolonialismen som mot det land Algeriet blivit efter självständigheten.

KAMEL DAOUD (f. 1970) är författare, journalist och debattör, verksam i Oran i Algeriet. Trots att det inte är hans modersmål skriver han på franska, ett språk han sagt att han förhåller sig till ”som en älskare, inte som en före detta koloniserad”. Fallet Meursault gavs ut i Algeriet 2013. När den året därpå kom ut i Frankrike uppmärksammades den stort och belönades med flertalet priser, bland annat Goncourtpriset för bästa debutroman.

Översättningen är gjord av ULLA BRUNCRONA, som tidigare översatt bland andra J.M.G. Le Clézio och Milan Kundera.

”En omedelbar klassiker.”
The Guardian

”En häpnadsväckande debutroman.”
The New York Times

”En fantastisk bok.”
Le Figaro Littéraire

”Helt enkelt lysande!”
Le Monde des Livres

”Det vittnar om Daouds subtila, djupgående talang att hans roman fungerar både som ett litterärt svar på Camus och som en starkt originell historia i sin egen rätt.”
The Financial Times

Läs mer

Kroppsligheten

Rio de Janeiro, Copacabana. En ung man på jakt efter de svåraste och mest obscena sanningarna om sexindustrin, kolonialarvet och mansrollen.
Med negationen som fundament ger den brasilianske författaren J.P. Cuenca röst åt en kroppslighet som den brasilianska samhällskroppen vanligtvis inte gärna känns vid. I vykortets och karnevalens stad rör sig horor och knarkare på portugisiska stenar medan den omöjliga natten vägrar ljusna. Bokens tre huvudpersoner — berättarjaget, Carmen och Alberto — utgör ett ändlöst och mångfacetterat triangeldrama, sammantvinnade som i en fuga: de är älskare, fiender, mödrar, döttrar, hallickar, bekanta, levande, döda. De repeterar hopplöshetens mönster och prövar dess varianter i en originell, humoristisk och ursinnig roman.

João Paulo Cuenca, född 1978 i Rio de Janeiro, Brasilien, är författare, filmskapare och skribent i Brasiliens största dagstidning Folha de São Paulo. Kroppsligheten är hans debut och gavs ut 2002, sedan dess har han givit ut ytterligare tre romaner. Tidskriften Granta har utsett honom till en av de 20 bästa brasilianska författarna under 40 år.

Boken är översatt från portugisiska av Wera von Essen. Hon har ställt tre korta frågor till författaren:

© Jorge Bispo

© Jorge Bispo

Kroppsligheten kan lätt uppfattas som en pessimistisk roman, den arbetar ju med det gränsöverskridande hos människan och visar på en ständig vantrivsel i kulturen. Hur ser du som författare på den typen av perspektiv?
– Jag tycker ofta att det som folk kallar för pessimism snarare är klarsynthet. Jag ser inte att mina böcker har ett nihilistiskt förhållningssätt till världen. Jag försöker inte att övertyga någon om något, jag försöker bara att i varje ögonblick hålla mig så vaken som möjligt.

Boken kretsar en hel del kring brasiliansk manlighet och sexualitet. Vad tänker du om det?
– Trilogin jag just har avslutat, i vilken Kroppsligheten utgör den första delen, söker diagnosticera en kris i det maskulina, ett slags utmattning och omöjlighet i relation till de gamla idealen. Som jag ser det så har 1900-talsidealens upplösning resulterat i en generation av självförgörande, nostalgiska män. Det finns ett slags längtan efter makt, en mansgrisig nostalgi, patetisk och barnslig, som jag upplever att mina romaner lyckas behandla.

Vilka brasilianska författare har betytt mest för dig?
– Det beror på var jag befinner mig konstnärligt. Varje bok tillför nya referenser, inte bara litterära och inte bara brasilianska sådana. Men i relation till mina senaste böcker så kan jag se en koppling till Machado de Assis, Lima Barreto, Graciliano Ramos, Rubem Fonseca, Raduan Nassar och Clarice Lispector.

 

Läs mer

Granatkastaren

I ett tempel på den kinesiska landsbygden berättar en ung man vid namn Luo Xiaotong sitt livs historia för en väl­sinnad munk. Det är en berättelse om fattigdom, fördärv, våld och död som alltjämt rymmer såväl kärlek som för­trös­tan. Luo Xiaotong berättar med sagolika utsvävningar om hur fadern övergav dem och hur modern i sin spariver ­nekade honom att äta kött, trots att de bodde i en slaktarby. Som pojke fantiserar han om knapriga grisöron, grytor med hundben, kokta grishuvuden, åsnekött inlindat i lotusblad och all slags animalisk föda. Men en rad dramatiska händelser får honom att överge sin köttlängtan och söka sig till ett spartanskt liv som munk.

Den kine­siske nobelpristagaren Mo Yan är oefterhärmlig i sitt sätt att berätta: han kombinerar en storslagen fantasi­ med realistiska skildringar av livet på den kinesiska landsbygden — och alltid med ett underifrån­perspektiv. Granat­kastaren är en vildsint och absurt humoristisk roman.

”Om man till varje pris måste fastställa en handling i romanen kan man säga att den handlar om en ung man som oavbrutet fabulerar.«
ur Mo Yans efterord

Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppväxt i Gaomi härad i nordöstra Kina. 2012 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen att han ”med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Granatkastaren gavs ut i Kina 2003.

Om översättaren:
Britta Kinnemark är översättare från kinesiska och före detta tjänsteman på Utrikesdepartementet med Kina som specialområde. Hon har tidigare översatt bland andra Lu Xun och Bei Dao samt varit verksam som frilansöversättare för SVT.

Läs mer

Min mors självbiografi

I Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi berättar Xuela Claudette Richardson om sitt liv på den karibiska ön Dominica. Xuela blir redan som nyfödd utlämnad till sig själv — modern dör i barnsäng och fadern lämnar bort henne till sin tvätterska. Som barn hanterar hon sin ensamhet genom att hänge sig åt allt sinnligt: färger, lukter och texturer talar till henne mer än något annat. Hon upptäcker sin egen sexualitet tidigt och omfamnar den utan tillstymmelse till skam, och hon ser med en häpnadsväckande klarsynthet vilken plats historien skapat åt henne som kvinna och färgad. Sitt liv ägnar hon åt att försöka pussla ihop en bild av den förlorade modern, kvinnan vars hälar hon ser komma nedför en stege i drömmen men vars ansikte aldrig uppenbarar sig.

Min mors självbiografi är en sprakande vacker men samtidigt omskakande roman om ett liv präglat av avsaknad av kärlek och sammanhang. Romanen tangerar ett par av vår tids stora frågor: hur slavhandeln och kolonialismens härjningar fastställt att somliga är underordnade andra, och hur kvinnors fri- och rättigheter ständigt inskränks. Med karaktäristisk skoningslöshet vänder Jamaica Kincaid på perspektiven: för Xuela är det bleka och vita motbjudande och männen är i första hand verktyg för hennes egen tillfredsställelse. Det är en befriande och originell skildring av en kvinnas liv.

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Som 16-åring skickades hon till USA för att arbeta som barnflicka och har bott kvar där sedan dess. Hon debuterade 1984 med novellsamlingen På flodens botten och därefter har hon skrivit över tio böcker i olika genrer. Min mors självbiografi gavs ut 1996. I dag undervisar hon på Harvard när hon inte ägnar sig åt sitt livs stora intresse: trädgården.

Ur författaren Kristina Sandbergs introduktion:
”Ibland – inte alltför ofta – hittar man fram till ett författarskap som förändrar ens sätt att se. Så var det för mig när jag klev in i Jamaica Kincaids litterära universum. I texter som ofta rör sig i Karibien, med passionerade och uppslitande mor-dotterrelationer och i en miljö präglad av kolonialismens härjningar – där kände jag mig plötsligt hemma. Jag fick syn på något jag strävar efter i mitt eget skrivande – att gestalta hur flera generationers erfarenheter kan existera parallellt i en individ – och upplevde en berusande frihet genom Kincaids unika språk.”

Översättning: Lena Fagerström
Introduktion: Kristina Sandberg

Läs mer

Vinden som sprider elden

”Det är verkligen lycka att hitta en helt ny författare man tycker om och vill följa. För mig är romandebuterande argentinskan Selva Almada just ett sådant fynd. Jag var fast i hennes starka, poetiska roman efter bara några sidor och hoppades att den inte skulle ta slut alltför snabbt. ”
– Yukiko Duke i Vi Läser

Ett motorhaveri lämnar den kringresande pastor Pearson och hans tonårsdotter Leni stående i den gassande solen på en öde landsväg i norra Argentina. De blir upplockade och avsläppta hos traktens bilmekaniker, Gringon kallad, och hans oskuldsfulle son Tapioca. I Tapioca ser pastorn för första gången en ren, oförstörd själ. Leni ser en jämlike, moderlös och isolerad som hon. Som i ett intimt skådespel spelas de fyra personernas liv och sorger ut mot varandra, tills vädret vänder och en urladdning blir oundviklig.

Med ett lågmält och vackert språk skriver det argentinska stjärnskottet Selva Almada fram en miljö, en historia och en kvartett personer som är svåra att lämna kvar innanför pärmarna.

Vinden som sprider elden är en laddad och vacker roman. Naturen är ständigt närvarande och man formligen känner hettan, dammet, vinden och fukten medan man läser. Med stor skicklighet väver Selva Almada in den spänning som byggs upp i naturen i den spänning som växer fram mellan pastorn och bilmekanikern, flickan och pojken.

”Vinden som sprider elden är en strålande roman, en sådan som dyker upp en gång vart tionde år och som man verkligen bör glädjas åt. Den har allt som behövs för
att kunna bli en riktig klassiker.”
La Nación (Argentina)

”En av den latinamerikanska litteraturens mest lovande röster.”
El País (Spanien)

Selva Almada är född 1973 i provinsen Entre Ríos i nordöstra Argentina, men bor numera i Buenos Aires. Hon debuterade som poet och har givit ut två romaner och ett flertal novellsamlingar. Vinden som sprider elden är hennes första roman. Den fick ett strålande mottagande i hemlandet, liksom i Spanien och Frankrike när den gavs ut där.

Om översättaren:
Hanna Axén är översättare från spanska och engelska och har varit med och introducerat en lång rad latinamerikanska och spanska författare.

Läs mer

Muhammeds tystnad

– LÄS EN KORT INTERVJU MED SALIM BACHI HÄR.

”Muhammeds tystad är en genialt berättad och viktig roman som visserligen tar oss med till en svunnen och fascinerande tidsålder, men där problemen är allmänmänskliga och oberoende av tid och rum.”
Albin Eklund Djurberg, BTJ

När Muhammed som fyrtioåring fick en gudomlig uppenbarelse och började föra fram sitt religiösa budskap blev han starkt ifrågasatt av sin omgivning. Tio år senare var han profet och krigsherre med en stor skara hängivna följare.

I Muhammeds tystnad tecknar den algerisk-­franske författaren Salim Bachi ett mång­facetterat porträtt av profeten Muhammed. Hans liv skildras genom fyra av hans när­stående: första hust­run Khadija, vännen Abu Bakr, befälhavaren Khalid samt den unga och orädda frun Aisha. Med ett skarpt och vackert språk väcks en av historiens mest inflytelserika och mytomspunna män till liv. Romanen — för det rör sig inte om en historisk biografi — ger på ett avväpnande sätt nya perspektiv på Muhammed och hans tid.

”Salim Bachi är en fullfjädrad ­författare med stor nyanseringsförmåga och ­stilistisk spänst, som har något viktigt att säga om mötet ­mellan västerlandet och islam.”
Jeana Jarlsbro, Svenska Dagbladet (om Döda dem alla)

Salim Bachi föddes 1971 i Algeriet och är sedan mitten av nittiotalet bosatt i ­Paris. Han debuterade 2001 med romanen ­Odysseus hund (på svenska 2012), som rönte stor framgång i Frankrike och ­belönades med Goncourtpriset för bästa debut. Den mycket uppmärksammade romanen Döda dem alla (på svenska 2011), som handlar om en av 11:e september-­terroristerna, fick strålande recensioner i svensk press. Muhammeds tystnad gavs ut i Frankrike 2008 och nominerades då till Frankrikes två största litteraturpriser: Prix Goncourt och Prix Renaudot.

I ett förord ger Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, en initierad bakgrund till romanen.

Boken är översatt av Christer Olsson, som även översatt Salim Bachis två tidigare romaner.

Sagt om Muhammeds tystnad:
”Ett lysande verk. I Salim Bachis smidiga och exakta språk förenas sagoton med en fläkt av den stora arabiska poesin.”
Nouvel Observateur

”Som alla riktigt bra romaner är Muhammeds tystnad en bok man inte glömmer. Språket, djärv­heten och den ­behärskade hettan fort­sätter att ­genljuda långt efter det att man läst den sista sidan. Överallt finns ­skönheten, och den talar till alla.”
Figaro Littéraire

”Det är en djupsinnig, vacker och magisk bok.”
The Independent

Läs mer

Golda sov här

– LÄS EN KORT INTERVJU MED FÖRFATTAREN

I de gamla arabiska kvarteren i Västra Jerusalem kantas gatorna av pampiga hus med stora trädgårdar.
Alla bär de på en berättelse om människorna som byggde dem och en gång levde i dem.
Människor som sedan länge är ovälkomna.
Husen står där som symboler för en tid som vissa inte vill minnas och som andra inte kan glömma.

I Golda sov här berättar den palestinska författaren Suad Amiry med sorg och vrede om livet för det palestinska folket efter 1948, året då Israel grundades och otaliga palestinska familjer tvingades lämna sina hem. Hon varvar släktingars och bekantas berättelser med personliga minnen och betraktelser och missar aldrig det humoristiska i situationen när det uppenbarar sig. I en alldeles egen blandning av prosa, poesi och reportage skildrar hon ett folks outtröttliga kamp för att få leva som normala människor i ett normalt land.

Suad Amiry (född 1951) växte upp i Amman i Jordanien med en syrisk mamma och palestinsk pappa. Hon är en palestinsk kosmopolit som bott och arbetat världen över. I dag delar hon sin tid mellan usa och sin bas i Ramallah på Västbanken. Hon är författare till ett ertal skönlitterära böcker och finns tidigare utgiven på svenska med boken Sharon och min svärmor (2005). Amiry är även verksam som arkitekt och är en av grundarna till Riwaq Centre for Architectual Conservation som arbetar för att skydda och bevara det palestinska byggnadsarvet.

Anita Theorell är konstvetare, författare och över- sättare från engelska. Hon har tidigare översatt bland andra Nuruddin Farah.

Ur Golda sov här:
Idén till boken fick jag en dag då mina vänner Mona Halabi, Huda al-Imam och andra kvinnor från Jerusalem organiserade ett tyst demonstrationståg för att minnas att det var sextio år sedan Al Nakna — Katastrofen — det vill säga fördrivningen och tvångsför yttningen av nittio procent av den arabiska befolkningen i Palestina i samband med Israels grundande.
I följe med tio palestinska ägare till underbara villor och ståtliga patricierhus vandrade drygt hundra deltagare i den tysta marschen. Den slingrade sig som en orm genom gatorna i Talbiyah, en av de förnämare stadsdelarna som likt många andra arabiska delar i Västra Jerusalem hade blivit till områden endast för judar.
Det har tagit mig mer än tre år att bearbeta de palestinska husägarnas känslor av sorg och oder av tårar, som frös till is och sedan tinade vid åsynen av deras villor och prunkande trädgårdar. Det har tagit mig lika lång tid att acceptera de israeliska invånarnas ackande och skrämda ögon när de stod bakom gardinerna och vaksamt och nervöst iakttog oss från de stora och små fönstren i just de husen.
Den enes olidliga smärta och den andres rädsla har förföljt mig ända sedan dess och vädjat om att få bli ämnet för min bok.

 

ISBN för e-bok: 978-91-87179-92-1

Läs mer

Minnenas och glömskans hus

Prisad som årets roman i Serbien 2014

1942. Under resan från Belgrad mot läg­ren i norr lyckas en far bända upp ett hål i godsvagnen och släppa ut sina båda ­söner. Den äldste av dem, ­Albert, får i uppdrag att ta hand om sin lille­bror tills familjen kan återförenas. Men Albert återser aldrig sin ­familj. I stället måste han hitta ett sätt att förhålla sig till den ondska som så direkt och obarmhärtigt drabbat honom och många i hans närhet. Långt senare, när han deltar i en konferens för barn som likt honom levt gömda under kriget, hamnar han under en nattlig promenad i ­”Minnenas och ­glömskans hus”. I huset finns två rum: i det ena kan han på en bildskärm återuppleva sin ­familjs öde, i det andra ges möjligheten att utplåna alla minnen och med dem den djupa smärta han känner. Ska han ta chansen att bli fri? Frågan är svår, svaret enkelt.

Minnenas och glömskans hus är en studie i ondska, med en för många okänd aspekt av Förintelsen som grund — hur den även drabbade judiska familjer på Balkan.

Filip David (född 1940) är en av Serbiens och f.d. Jugoslaviens mest kända kulturpersonligheter. Boken erhöll det prestigefyllda NIN-priset för 2014 års bästa roman i Serbien. Som författare har han publicerat noveller, romaner samt essäer. Under Milosevic-tiden var David aktiv motståndare till regimen och skrev regelbundet i oppositionella tidningar och tidskrifter.

Boken är översatt från serbiska av Kjell Magnusson

Finns även som e-bok, med ISBN 978-91-87179-90-7

Läs mer

Annie John (pocket)

»Vilken bok! Jamaica Kincaids roman är ypperligt välskriven, hon fogar ord till ord på ett sätt som är få förunnat.«
Therese Eriksson, Upsala Nya Tidning

»En bok som övertygar från första ordet till sista.«
Johan Dahlbäck, Göteborgs-Posten

»Det är glädjande att Kincaid åter är aktuell på svenska.«
Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter

Annie John har en lycklig och bekymmerslös barndom på den karibiska ön Antigua. Som tioåring är hennes favoritsysselsättning att se på när modern plockar fram minnen ur den gamla koffert som rymmer hela hennes liv. Men Annie är inte tio år för evigt. Hon förändras, hennes kropp förändras – allt förändras. Den kärlek och trygghet hon känt i moderns närhet blir sårig och övergår så småningom i motvilja och otrygghet.

Annie John är en vacker, smärtsam och på intet sätt insmickrande berättelse om en ung flickas uppväxt, om den kamp det är att hitta och förstå sig själv, och om hur litet steget kan vara mellan kärlek och hat.

Jamaica Kincaid (f. 1949) växte upp på den karibiska ön Antigua, men flyttade som 16-åring till USA, där hon bor än i dag. Hennes böcker läses världen över och hon är berömd för sina skoningslösa skildringar av livet i den brittiska kolonialmaktens periferi.
Översättning: Madeleine Reinholdsson.
Förord: Mats Kempe.

Läs mer

Se Nu Då

»En sprakande roman.«
Kristina Sandberg i Svenska Dagbladet

»En klar fyra, en väldigt väldigt bra roman.«
Yukiko Duke i Gomorron Sverige

Se Nu Då är en skoningslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Mr och mrs Sweet må ha haft ett bra liv tillsammans , när de var unga och nygifta i New York, men inte om de ser det genom hur det är nu. De lever med sina två barn i ett stort hus i New England, instängda i varsin ensamhet. Han med sina kompositioner i rummet ovanför garaget, hon vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Jamaica Kincaids lyriska text rör sig graciöst från person till person för att spegla hur de själva rör sig: mellan lycka och förtvivlan, kärlek och hat, nu och då. Ingen tanke är för ärlig, ingen känsla för stark.

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson och växte upp med sin mor och styvfar under fattiga förhållanden på den karibiska ön Antigua. Hennes uppväxt och skolgång präglades av att Antigua då fortfarande var en brittisk koloni, vilket hon också kritiskt beskrivit i många av sina böcker. Därefter ter sig hennes liv smått otroligt: som sextonåring skickas hon av sin mor till New York för att jobba som au pair, tio år senare rör hon sig i hippa kretsar på Manhattan som fast anställd skribent på The New Yorker, ytterligare tio år senare är hon hyllad författare världen över. Debuten På flodens botten gavs ut 1983, och sedan dess har hon givit ut över tio böcker i olika genrer. Namnet Jamaica Kincaid tog hon för att hon inte ville att modern skulle få reda på att hon skrev om henne.

Kincaid är en författare med ett helt eget uttryck. Hon kombinerar ett lyriskt och bildrikt språk med egna erfarenheter och en uppriktighet som ibland har uppfattats som argsint, något hon i en intervju har avfärdat: »Folk säger att jag är arg bara för att jag är svart och att jag är kvinna. De säger alltid det om svarta: ’De där arga svarta människorna.’ Och varför? Ni är rädda att det kanske nns grund för deras ilska. Den kanske är motiverad.«

Se Nu Då är Jamaica Kincaids första roman på över tio år. I dag delar hon sin tid mellan huset i Vermont och professorstjänsten i Kalifornien.

Om översättaren:
Niclas Nilsson är poet och översättare. Han har tidigare översatt bland andra Don DeLillo, Marilynne Robinson och Anne Sexton.

RECENSIONSCITAT
»Detta är mitt första möte med Jamaica Kincaids författarskap och jag erövras fullständigt av hennes på samma gång poetiska och hårt konkreta prosa. Hur varje litet skeende bänder sig ut mot det oändliga, genom hennes sätt att i sin skrift frammana snarare än skildra varje händelse, varje känsla.«
Jenny Aschenbrenner, Kulturnytt P1

Läs mer

En dag ska jag skriva om den här platsen

»Detta är Nairobi.
Så här ska man göra för att ta sig fram:bli skelettlös och behandla sin tvångströja som om den är en lek, en utmaning. Nu är hela staden ute på gatorna, smicker och lurendrejerier. Den värsta lågkonjunkturen någonsin har bara resulterat i färggrannare och mer kreativa matatus.
Det känns skönt att vara hemma. Det är gropar i gatan överallt. Till och med stadskärnan, som en gång var elegant och såg internationell ut, är full med skit. Folk undviker att se varandra i ögonen.«

Kenyanen Binyavanga Wainaina är en av den den afrikanska kontinentens just nu mest intressanta och omtalade författare. Han är publicerad i bland annat The Guardian, New York Times och Granta. Mest känd är han kanske för sitt mod att leva som öppet homosexuell i ett land som förbjudit homosexualitet.

I sin kritiker­rosade självbiografiska roman En dag ska jag skriva om den här platsen berättar han levande och med språklig finess om sin relativt priviligierade uppväxt i ett Kenya i ständig omvälvning. Han skriver om hur han hittade språket och litteraturen, som förändrade honom för resten av livet — och inte bara i en positiv riktning. Och så handlar det som titeln antyder om platsen, eller platserna: pappans Kenya, mammans Uganda, och Sydafrika, dit han åker för att studera. Vi serveras en oförställd men kärleksfull bild av det moderna, urbana Afrika, levererad med en träffsäkerhet och humor som inte går att värja sig emot.

Binyavanga Wainaina är författare, redaktör och förläggare. Han föddes i Nakuru i Kenya och tillbringade sin universitetstid i Sydafrika. Efter en sejour i USA lever och verkar han i dag i Nairobi. Han är grundare av tid­skriften och förlaget Kwani?, som är ett nav i den afrikanska litteratur­världen. Som skribent är han publicerad i bland annat New York Times, Guardian och Granta. Hans sarkastiska text »How to Write About Africa«, som är en upp­räkning av klichébilder som används i texter om Afrika, har fått stor spridning över hela världen. År 2002 mottog han det pre­stigefyllda The Caine Prize for African Writing.

Sagt om En dag ska jag skriva om den här platsen:
»Luttrade läsare, hoppa över den här recensionen, gå direkt till en bokhandel och köp Wainainas jublande bra uppväxtskildring En dag ska jag skriva om den här platsen
– New Tork Times Book Review

»Briljant. Det som gör boken bra är dess passionerade beskrivning av det Afrika som vi behöver höra mer om: skolornas, bröllopens, tv-­programmens, skämtens, po­litikens, familjeskvallrens och de egenarta­de drömmarnas Afrika. Det som gör boken fantastisk är Wainainas vackert elastiska meningar som fräser och knastrar, som slår klorna i sina egna betydelser, som töjs ut och faller tillbaka på plats, och som inte bara väcker barndomens självpåfyllande under till liv, utan också de mer komplexa under som följer. En enastående bok, sprängfylld av liv och full med kärlek.«
– TEJU COLE, författare till Öppen stad

»Binyavanga Wainaina sjunger och målar i ord. Han får dig att lukta, höra, se och framför allt känna dramatiken och vibra­tionerna av livet i Kenya och Afrika under den mästerligt och konkret skildrade ytan. Boken spritter av liv och skratt och patos i varenda rad och vartenda stycke.«
– NGUGI WA THIONG’O

Läs mer

Pixel

Pixel är en mosaikroman uppbyggd av trettio kapitel som fått namn efter olika kroppsdelar och organ. En mängd olika människor möts, skiljs åt och möts kanske igen i situationer som är både vardagliga och prövande. Det handlar om kärlek och familjerelationer, om utsatthet och försök till kontakt.

Den ungerska författaren Krisztina Tóth skriver rakt och med värme, utan att väja för tillvarons obönhörlighet. Kapitlen kan läsas var för sig men korsar och tränger på olika sätt in i varandra. På så sätt förändras de under läsningens gång, och en större bild växer fram av hur de många berättelserna och personerna är delar av samma kropp.

Kristina Tóth, född 1967, är en mycket välkänd författare i Ungern. Hon började sin författarbana som uppskattad poet, och flera av hennes samlingar är prisbelönta. Som prosaist slog hon igenom med novellsamlingen Vonalkód 2006, och Pixel gavs ut 2011. Tóth bor i Budapest och är idag aktiv som poet, prosaist och översättare.

Daniel Gustafsson Pech är översättare från ungerska. Han har bland annat översatt László Villányi, László Krasznahorkai och Dénes Kruszovsky till svenska.

Boken är även tillgänglig som e-bok!

Läs mer

Sök

Sök böcker

Sök:

B

Isaak Babel
Det nya livet: reportage, berättelser, dokument

Salim Bachi
Döda dem alla

Salim Bachi
Odysseus hund

Salim Bachi
Muhammeds tystnad

Gabeba Baderoon
Tystnaden innan vi talar

Yaba Badoe
True Murder

Doreen Baingana
Tropiska fiskar

Salim Barakat
Sovande rävar i rubiner

Salim Barakat
Döda noviser

Salim Barakat
Fjädrarna

Salim Barakat
Järngräshoppan

Salim Barakat
Geometriska andar

Salim Barakat
Rov

Salim Barakat
Grottorna i Haydrahudahus

Salim Barakat
Det enhetligas högmod – Kyssarnas tvivel och ständiga farhågor

Vaikom Muhammad Basheer
Under mangoträdet

Matsuo Basho
Det väderbitna benranglet

Faraj Bayrakdar
Brev från isoleringscell 13

Erik Bergqvist (red.)
Till: igår

Thomas Bernhard
Gamla mästare

Thomas Bernhard
Skogshuggning

Thomas Bernhard
Undergångaren

Thomas Bernhard
Heldenplatz

Thomas Bernhard
Wittgensteins brorson

Thomas Bernhard
Mina priser

Thomas Bernhard
Självbiografierna

Thomas Bernhard
Skogshuggning (pocket)

Thomas Bernhard
Frost

Thomas Bernhard
Korrigering

Thomas Bernhard
Utplåning: Ett sönderfall

Thomas Bernhard
Ja

Thomas Bernhard

Bessora
Petroleum

Alberto Bevilacqua
Du som lyssnar på mig

Maïssa Bey
Blått vitt grönt

Maïssa Bey
De utsatta

Birgitta Wallin & Tomas Löfström (red)
Kärlek, uppror och kardemummakärnor: berättelser från Indien

Roberto Bolaño
De vilda detektiverna

Roberto Bolaño
Om natten i Chile

Roberto Bolaño
Det okända universitetet

Roberto Bolaño
Noveller 1: Telefonsamtal

Roberto Bolaño
Noveller 2: Horor som mördar

María Luisa Bombal
Den sista dimman

Ali-Auguste Bourequat
Jag såg solen två gånger på tio år

Inga Brandell
Algeriet: demokratins och islamismens tid

Giannina Braschi
Drömmarnas imperium

Chico Buarque
Budapest


A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
K
L
M
N
O
P
Q
R
S
T
U
V
W
X
Y
Z

Nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad!

Som prenumerant på vårt nyhetsbrev får du information om Tranans nya böcker, erbjudanden och evenemang.